Kategoriarkiv: Resor

Vårkänsla och snöslask

Nu är vi hemma från en jättetrevlig helg i Stockholm. På fredagen var det vår, i alla fall inomhus när Anna och jag gick på Nordiska trädgårdar på Stockholmsmässan. På kvällen började det snöa och på lördagen låg det en decimeter blötsnö… Lite märklig känsla att vara ute och sladda i snöslask med barnvagnen i mitten av april, men vad gör man inte för att få lille G att somna… Kvällen var i alla fall urtrevlig med tapas och många skratt ihop med två par, varav ett med en 18 månaders (att se honom och G ihop, himmel! Länge sen jag skrattade så, de var helt underbara.) och det andra med bebbe i magen.

Nu måste jag lägga mig, vi har kursstart imorgon så jag måste upp tidigt. Rapporterar från mässan och skriver en längre restaurangrecension så snart jag hinner!

Ha en härlig vecka!
Kram

Hemma igen

Hemma igen efter två veckor i södra Norge, Norge som ju drabbades av efterkrigstidens värsta terrordåd fredagen 22 juli. Vi känner ingen som dog eller skadades i attentaten – jag har en kompis som jobbar i Regeringskvarteren men som klarade sig oskadd ut – men hela landet var ju i chock så det är klart att händelsen präglade mycket av vår andra semestervecka. Lägenheten vi bor i har ingen tv men just fredag kväll råkade vi hälsa på släktingar så vi satt liksom de flesta andra och stirrade klentroget på katastrofbilderna och försökte förstå vad som hänt. När vi sedan vaknade på lördag morgon och hörde siffran på döda på Utöya var känslan av overklighet och sorg total.

Alla medier rensade sina tablåer och sände bara nyheter varvat med stillsam sorglig musik under flera dagar, och även när de vanliga programmen börjat återkomma i radio och tv var ögonvittnesskildringar från händelserna eller berättelser om vad attentatsmannen sagt huvudnyhet hela veckan – är det förmodligen fortfarande…

Det känns som ni förstår konstigt att skriva om sin härliga semester i en idyllisk liten fiskeby, men frånsett dessa hemska händelser har vi haft det väldigt bra på vår första familjesemester. Trots allt måste ju livet gå vidare, och med en liten bebis har man inte så stort val – man kan liksom inte sitta förlamad i soffan eller ägna dagarna åt att läsa allt om tragedin i tidningen… Vi har haft långa lata dagar, oftast med sol och varmt, ätit glass på bryggan, badat i salta vågor och umgåtts med familj och vänner. G verkade trivas och vande sig ganska snabbt vid ”nya hemma” och har både bytt klädstorlek och nästan lärt sig sitta själv! Mer om det senare.

Så med mina tankar fortfarande hos det stolta och starka folk jag har halva mitt hjärta hos, som inte tänker låta en ensam galning förstöra deras land utan tvärtom står samman i sorgen och visar varandra kärlek och ömhet i denna svåra stund, ger jag er några bilder från det vackra Kragerö och texten till en av de mest önskade sångerna på radion dagarna efter attentaten; Mitt lille land. Popsångerskan Maria Mena lade ut den gratis efter dåden och sjöng den på minnesstunden i Oslo. Kan rekommendera att lyssna på den på YouYube, väldigt fin sång!

Mitt lille land
Et lite sted, en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Mitt lille land
Der havet stryker mildt og mykt
som kjærtegn fra kyst til kyst

Mitt lille land
Der stjerner glir forbi
og blir et landskap når det blir lyst
mens natten står blek og tyst

Mitt lille land
Et lite sted en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

(Ole Paus)

IRL

English summary below

Under Stockholmshelgen för två veckor sedan hann jag med inte mindre än två bloggträffar, IRL så att säga (snodde din fyndiga titel, hoppas det är ok Veronica! :) ).

På söndagskvällen träffade jag två trädgårdsbloggare, Mia och Mari. Jag lärde känna båda via trädgårdsforumet odla.nu och vi har träffat några gånger på trädgårdsmässan i Stockholm som jag brukar åka på i mars-april (blir väl inget av det 2011 tyvärr, men det kommer ju fler år!).

Nu sågs vi hemma hos Mia, i det som jag via hennes fina blogg har lärt känna som Mias hem. (Kika in på hennes blogg så får du se själv!) Jättekul att se alla fina saker som hon har visat i sin blogg under tiden jag har följt den! Kände igen både det ena och det andra… :) Tyvärr blev det ingen trädgårdsvisning eftersom det var både vintermörkt och en halvmeter snö, men vi lovade att återkomma nån gång när det var lite grönare ute. Dessutom var det förstås jättemysigt att få se hennes ursöte lille son på riktigt. Mycket trädgårds- och bebisprat blev det… :)

Vi hann även prata lite fotografering och jag fick en del bra tips på hur jag bättre kan använda min kompakta digitalkamera; t ex kan man genom att ha högre ISO-tal ta bättre bilder inomhus utan blixt, något jag sedan dess med framgång har testat. Tack för en mycket trevlig träff! Och tack för tacopaj, kladdkaka och lussekatt, det var hur gott som helst!

Mias söte lilleman. Kolla de gosiga kinderna! :D

Fina presenten jag fick, tack Mari!

 

På måndagen träffade jag en annan bloggkompis för allra första gången. Jag hittade bloggen Libfina för ganska exakt ett år sedan av en slump, och ända sedan dess har vi följt varandras bloggar. Vi upptäcker fler och fler gemensamma nämnare hela tiden; lusten att skriva, kärleken till Frankrike och inte minst det franska språket, förtjusningen över scenkonst och ett visst mått av ordvrängeri… I våras visade det sig dessutom att vi båda gillar libanesisk mat, så när vi bestämde att vi skulle ses i Stockholm var målet givet; den libanesiska restaurangen Tabbouli. Veronica som har så att säga inside info berättade initierat om de olika rätterna, och en av mina favoriter blev genast persiljesalladen tabouleh eller tabbouli (jag tänker inte skriva er på näsan med att berätta varifrån restaurangen har tagit sitt namn).

Veronica på restaurang Tabbouli

Oj vad kul det var att träffa någon för första gången, som man på ett sätt redan känner, och upptäcka att hon var precis lika trevlig, eller ja, nästan ännu mer så, än jag hade föreställt mig! Samtalet flöt friktionsfritt och ämnena hoppade runt mellan bloggande (förstås), glädjen i men ibland även våndan av att skriva, bloggkommentarers vara eller inte vara, resor, språk – det visade sig att vi båda läste humanistiskt program med latin på gymnasiet – med mera, med mera.

När vi inte orkade äta mer tog vi några foton (”vi måste ju ha foton till bloggarna!”) och drog oss neråt stan. Vi kollade in NK:s julskyltning och var överens om att den var rätt fin men lite statisk, inte så mycket rörliga dockor som vi tyckte oss minnas från tidigare år. Sedan visade Veronica mig Kulturhuset som jag inte sett tidigare, och vi letade en bra stund för att hitta Pocketshop eftersom vi var lite sugna på deras Penguinmuggar med kända titlar. Dock var det ingen som föll oss direkt i smaken så vi gick därifrån mugglösa. Ett sista foto och så skildes våra vägar vid tunnelbanespärren, med varma kramar och lika varma löften om ett snart återseende, antingen här eller där.

When in Stockholm, I met with no less than three fellow bloggers. Two of them have garden blogs and the third is a dawning writer with whom I happen to share many interests. It was great fun to meet them and talk IRL, instead of only over the net!

En Stockholmssaga

English summary below

Ja se det var allt ett riktigt storstadsäventyr!

En gnistrande vacker vinterdag åkte prinsen och prinsessan med järnhästen från rikets andra
stad till den Kungliga Hufvudstaden. Prinsessans högvälborne bror ordnade med galej i sin takvåning på Söder och de beundrade takhöjden och gasmätaren från anno dazumal.

Sedan drog följet vidare till en av stadens restauranger; Shanti som betyder fred. Där åt de indiskt tills magarna stod i fyra hörn. Med på middagen var också den tappre riddaren Fredrik och den väna jungfrun Anna, som även fick äran av att härbärgera prinsessparet under helgen. Eftersom prinsessan i sitt välsignade tillstånd hade behov av en god nattsömn fick hon låna bästa sängen, så gentilt!

Lördagen kom och med den en tur till Rosendals trädgårds julmarknad. Där var det mysigt vill jag lova! Snön låg vit och gnistrande i den stränga kylan och mörkret lystes upp av ljusslingor och flammande lågor i eldfat. I växthuset serverades en fantastisk linssoppa som värmde lika gott inifrån som alla ljusen utifrån. Hertigparet af W kom förbi med sin häst och vagn och hade med sig sin lille son, som charmade alla närvarande. Tänk, sa prinsessan, om några månader har vi vår egen lillprins eller sessa!

I ett av växthusen hade en tomte glömt kvar sin luva och säck. På glasväggen bildade kylan frostrosor.

Prinsessan beundrade också julkrubban med de fina halmfigurerna som stod i trädgården. En sådan skulle man ha hemma i slottsträdgården, drömde hon.

Kvällen tillbringades i riddarborgen där riddaren själv tillagade en utsökt supé som fick ädlingarna att sucka av välbehag. Vilken helg! Kvällen ville aldrig ta slut, de fyra vännerna satt och pratade till långt inpå småtimmarna…

… och har de inte slutat än, så sitter de där än!

Once upon a time there was a prince and a princess who went to Stockholm, the royal capital of Sweden. They visited a Christmas market and talked all day and all night with their friends. And if they haven’t gone home yet, they’re still there!

Blommig fredag – drömmar

Veckans tema för blommig fredag är ”Drömmar” och jag har läst ett antal mycket inspirerande blogginlägg. Även jag har många drömmar, både stora och små. Vissa är möjliga att genomföra med mer eller mindre arbete – som en vit rabatt eller ett stenparti, andra är mer eller mindre omöjliga, åtminstone med min nuvarande trädgård och budget – som ett stort växthus eller orangeri… Men snart har jag ju ett trädgårdsförråd att vinterförvara känsliga växter i!

En annan dröm är en trädgårdsresa, till exempel till Cornwall eller Toscana – eller varför inte Kina eller Sydamerika, när vi ändå är inne på drömmar? Drömmen om varmare breddgrader för mig osökt in på något jag har varit inne på tidigare här på bloggen, nämligen drömmen om att odla lite känsligare växter som inte normalt trivs i kalla Sverige – som olivträd, citronträd, rosmarin och oleander. På semester i Frankrike, Spanien och Italien har jag förundrats över de storvuxna exemplar av dessa för mig exotiska växter, och lite avundsjuk jämfört med det jag själv har hemma… Se bara; är det konstigt att man längtar bort ibland..?

Bougainvilla på hus i norra Italien

Nerium oleander på Korsika

Apelsinträd i Barcelona

Rosmarin i Barcelona

Olivträd på Korsika

 

… och som en liten kontrast, mitt olivträd här hemma – som jag i och för sig är väldigt glad för, men det är ju inget jämfört med det ovan…

Fler drömmar om en blommig fredag hittar du hos Katarina!

PS Du missar väl inte min utlottning? Kolla längst upp till höger på bloggen och klicka på bilden! Öppen tom 23/11.

Solens rikes mat

Jag har just sett på Kinas mat i 1an och är helt tagen. Vilket fantastiskt program! Liknar verkligen Solens mat, bland annat för att programledaren själv är så kunnig – Fredrik Önnevall talar (verkar det som) flytande kinesiska och har själv bott i Kina. Programmet är inte ett rent matlagningsprogram utan maten, i dagens fall den chilistarka maten från Szeshuanprovinsen, är mer den röda tråden som håller ihop programmets olika delar. Bilderna är så levande att det  nästan sticker till i näsan, och när jag kliar mig i ögat väntar jag mig för ett ögonblick en brännande känsla, som om jag själv hade chilihack på fingrarna.

I dagens program fick vi träffa Yang Dan som jobbar på fabrik, hennes föräldrar som hon delar två små rum med och morföräldrarna som bor kvar på landet i hemprovinsen och inte har träffat sina barn och barnbarn på fem år. Mellan 150 och 200 miljoner (alltså flera hundra miljoner!) kineser är gästarbetare i en helt annan del av det enorma landet, och lever under påvra förhållanden för att samla ihop en rikedom och en dag kunna flytta hem. Inte nog med att de bor trångt, jobbar hårt och saknar sina familjer – de tycker maten i södra Kina är smaklös och saknar hetta. I Szechuanprovinsen anser man att stark mat som chili behövs för att få igång blodomloppet i ett kallt och fuktigt klimat – kanske nåt för en göteborgare som en ann” att tänka på?

Det var både sorgligt och fascinerande att se skillnaden mellan livet i Kanton och Szechuan – som dag och natt, eller som 1940-tal och 2010-tal… Ett vanligt ordspråk i Szechuan är ”Bergen är höga och kejsaren är långt borta” och det kändes verkligen som långt borta – från allt.

Jag blev grymt sugen på ”kinamat” och på att resa till detta vidsträckta land – frågan är bara vart man skulle åka? Säkert är i alla fall att jag kommer sitta bänkad om en vecka – då är temat orm, kanske inte lika lockande att äta men säkert lika fascinerande…!

Om du missade programmet kan du se det igen eller läsa om det och hitta recept här.

Mandelmanns trädgårdar på Österlen

Såg du Trädgårdsfredag förra säsongen? Den spelades in på Mandelmanns trädgårdar, en jättefin ekologisk gård som ligger mellan Simrishamn och Kivik. När vi kom dit stod Gustav och Marie Mandelmann i egna höga personer i dörren och pratade med vänner. Vi gick runt i den härliga trädgården och beundrade tomaterna (se här), inspirerades av färgerna och formerna och kände oss väldigt mycket som kusinerna från stan; ”Kolla en gris! Vad stor den är!” ”Får, häftigt!” ”Wow, kolla vilken basilika!” ”Vad är det här för frukt?” osv… ;)

Visst får man lust att gå in?

Vackra färgkombinationer och fyndiga lösningar fanns överallt.

Kan inte låta bli att visa den här bilden igen... :)

Äppel päppel pirum parum…

Österlen! På Kiviks musteri såg vi äppelträd i kubik och kvadrat;

Nya äppelträd...

Äppelträd formade till lyror...

gamla äppelträd...

äppelträd formade efter klot...

Hos Mandelmanns såg vi mängder av tomater

och mer ovanliga fruktsorter.

Där fanns frodig vattenkrasse...

...och en trolsk liten damm

Mycket roligt som händer nu…

Vilket härligt veckoslut att se fram emot! På fredag åker vi till Österlen tillsammans med min barndomsvän Malin och hennes Micke. Vi ska bo två nätter på ett mysigt hotell i Simrishamn och planerar att besöka Ales stenar (ligger alltså inte i Ale norr om Göteborg, som jag faktiskt trodde rätt länge), Kiviks musteri och inte minst två fantastiska (har jag hört) trädgårdar; Ulriksdals trädgård på Kivik (inte att förväxla med Ulriksdals slottsträdgård i Solna) och Mandelmanns trädgårdar som ligger mellan Kivik och Simrishamn. Dessutom ska vi äta gott och prata mycket. Jag har sett fram emot det här länge, jag längtar verkligen! Jag hade gärna velat besöka Apotekarns trädgård i Simrishamn också, men tyvär har den bara öppet på sommaren… Synd.

Självklart kommer det rapport och bilder här på bloggen efter helgen!

Lösenord

Och imorgon händer nåt både roligt och spännande som jag också har sett fram emot länge. Lämnar er med en liten cliffhanger, den som läser får se… :D

Jag kommer att lösenordsskydda vissa inlägg framöver (tex det imorgon), om du vill ha lösenordet så skriv en kommentar till det här inlägget så mailar jag det till dig. Om du brukar kommentera så är det inga problem att få ett lösenord. Om du brukar läsa men inte har kommenterat innan, och blir jättenyfiken nu, så får du väl börja kommentera så kanske du får det om ett tag… ;)

La Corse mon amour

Korsika är strålande sol från klar himmel och knallblått hav. Korsika är sandstränder och klippor, höga berg och mycket grönt. Korsika är moules frites*, vildsvin och pizza. Korsika är rosévin, Orangina, chèvre-ost, oliver, figatellu**, fikonmarmelad. Korsika är kastanjeöl, kastanjekakor, kastanjesoppa, kastanjemarmelad, kastanjespäckat vildsvin, ja nästan kastanjekastanjer…

Lilla jag till höger i bild

Korsika är skruttiga tåg från god-knows-when och stora vräkiga lyxyachter från hela världen. Korsika är en fascination över korsikanskan och över korsikanernas lokalpatriotism. Korsika är maquisen – den typiska vegetationen på hela ön som består av örter, träd och buskar och som doftar på ett obeskrivligt sätt. Korsika är olivträd, mandelträd, smultronträd och ännu fler olivträd. Korsika är doften av lavendel, rosmarin, myrten och curryört. Korsika är avundsjuka över jättelika buskar av de örter jag försöker få att överleva i kruka hemma…

En enorm rosmarinbuske framför några fantastiska buskar av Nerium oleander.

Korsika är att bara ta det lugnt en vecka. Korsika är att kunna klättra i berg, dyka, vandra, åka linbana mellan bergstoppar, åka forsränning i skummande åar, men välja att sitta på en uteservering och äta glass varje dag. Korsika är dit jag längtar varje svensk höst.

Korsika är helt underbart. La Corse, mon amour.

* musslor med pommes frites

** traditionell korsikansk leverkorv (jättegod)