Tankar kring Nobelfesten

Sitter och kollar på Nobelfesten på TV. Även om det ibland känns lite fånigt med SVT’s kommentarer i stil med ”Han ser ut att tycka maten är god”, ”Det här diademet är nog drottningens favoritsmycke” och ”Grönsakerna ligger 10 i 11 på tallriken” så är det allt lite kul att se alla kändisar, klänningar och inte minst de vackra blommorna. Vissa intervjuer är också intressanta, gillade särskilt den med ”supermamman” som har med sina barn till labbet – nobelpristagaren i medicin, Carol Greider.

Och hur sugen blev man inte på att åka till San Remo i Italien, som blommorna kommer ifrån!!😀 Blev även sugen på att gå på operan efter underhållningen eller divertissementet som det kallas, av Romeo & Juliakören. S däremot blev påmind om varför han inte gillar opera…😉

Oj! Nu visar de den japanska damen, fru till en av pristagarna, och hon ser ut att sitta och nicka till! Stackarn, hon har förmodligen jättetråkigt… Men vad pinsamt att sitta vid honnörsbordet och nästan somna! Hon sitter bredvid sin man eftersom han har alzheimers, men han ser ju ut att vara ganska med ändå så de kunde väl prata med varann… Var väldigt tydligt att kommentatorerna inte ville låtsas om det, tidigare hade de kommenterat varenda liten grej (”hon lutar sig ivrigt över bordet”, ”han smakar på vinet”) men nu fortsatte de prata om nåt helt annat medan h*n som styrde kameran tydligen var mer nyfiken för kameran dröjde vid henne flera minuter. Hoppas hon piggnar till lite vid efterrätten!

På tal om Nobelpriset så måste jag bara påminna om vad en av nobelpristagarna i kemi sade om varför så många vid hans labb har fått Noelpriset; Det är kantinen! ”Där, i den anspråkslösa serveringen, träffas folk och dricker sitt morgonkaffe, intar sin lunch tillsammans, sippar på sitt eftermiddagsté eller tar en öl. Där bubblar diskussionerna, där blomstrar debatterna, där möts människor med olika erfarenheter och umgås över alla gränser. I det villkorslösa kafferepet föds Nobelpriset.” Läs hela Alexandra Pascalidous krönika här. Det försöker jag få mina kollegor att tänka på, de är nämligen lite dåliga på att ta fikapauser…

One response to “Tankar kring Nobelfesten

  1. Jag håller absolut med dig om att det ibland kan kännas något fattigt när kommentatorerna är igång. Egentligen tänker man inte på det om man inte lyssnar riktigt noga. Ungefär som att faktiskt skåda vilken skräp-blaska Se&Hör är.

    Och ja, det är superviktigt med fikapauser. Dels för att man istället låter hjärnan undermedvetet jobba och sen för att spärrarna inte finns där lika påtagligt som när man sitter framför själva jobbet. Alltså blir man mer kreativ!

    För övrigt, fin blogg och välgjorda inlägg, som alltid:)
    Kram

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir jätteglad!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s