Monthly Archives: juni 2010

Långväga gräs

Förra våren var vi i Marseille, och på stranden plockade jag med mig några vackra grässtrån med rötter. Lite pinsamt när de råkade ramla ur min jackficka på restaurangen på kvällen… Och hotellstäderskan måste ha undrat varför jag hade gräs i vatten i tandborstglaset! Några plantor klarade sig i alla fall helskinnade hem till Sverige, där jag planterade och vårdade dem ömt.

Så här såg gräset ut förra året.

Dock vågade jag inte tro att de skulle klara en svensk vinter, men se det var just vad det gjorde! Så här fina är de idag:

Klicka på bilden så ser ni hur vackert lila vipporna är!

… och var je gång jag ser dem påminner de mig om resan till Marseille, stranden och den goda maten!

Uppdatering: Vid närmare kontroll så visar det sig att gräset mest sannolikt är ettårigt och har frösått sig. Same same, lika bra! 🙂 I höst ska jag samla fröer och så på flera ställen, så jag får mer fint gräs!

Annonser

Välkommen gäst

Titta vad jag hittade i trädgårdslandet idag!

Nog för att vi bor nära en liten sjö, men jag trodde inte jag skulle få se en padda i min egen trädgård! Men de äter ju sniglar så de är så välkomna… Jag satte ut en tallrik med vatten ifall den var törstig.

Dagens i-landsproblem

Tangentbordet har haat upp sig så jag måste tryca extra hårt på en viss bostav för att den sa omma med… Ni anse an gissa vilen bostav det handlar om? ”Har du redan haft sönder datorn?” säger min förstående man. Haft sönder, säger jag, jag har inte haft sönder nåt! Men tangenten verar ha haat upp sig… Det änns som i boen En ettas dagbo av Viveca Lärn, läste ni den som små? Hon fic ju en gammal srivmasin som sanade bostaven z, om jag minns rätt…

Ok, det GÅR att sriva bokstaven K, men jag måste tänka på varje gång hur jag trycker på tangenten så det blir rakt på och inte lite snett – vilket det uppenbarligen ofta blir, med tane på hur ofta jag måste gå tillbaa och sätta dit ett k…

Kom liljor och akvileja…

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Äntligen får jag se vilka färger mina frösådda aklejor har! Ganska många blev ”vanligt” blå, en del blev rosa, någon vit och någon så mörkt lila att den nästan är svart. Någon dubbel har jag också. Dessutom varierar bladfärgen mellan grön, mörkröd och brokbladiga. Alla är vackra! Nästa sommar blommar förhoppningsvis de som var för små i år – och några nya sår jag nog i år också, så att jag har några att vänta på även nästa år.

Midsommar blev precis så bra som jag trodde; god mat, vackert väder (fast kallt på kvällen, brr!), mycket trevligt umgänge och en liten gullunge som sprider söta ord omkring sig. Bara det att han väckte sina föräldrar med orden ”Idag kommer Stefan och Birgit!”  gör ju att man smälter… 🙂 Kvällen avslutades med glass, jordgubbar och mousserande och ett avsnitt av Morden i Midsummer – passar ju bra!

I år lyxade vi till det med att sova på Pensionat Frillesberg så vi slapp köra hem på natten. Härligt att unna sig en natt på hotell med mjuk säng, mysigt rum och jättegod frukost i trädgården på morgonen!

Hoppas er midsommar var lika bra, tack för alla hälsningar! Imorgon ska jag försöka läsa ikapp på Bloglovin… 🙂

Glad midsommar!

Imorgon åker vi till goda vänner och firar midsommar på landet med sill, nubbe och grillning. För en gångs skull ser det ut att bli fint väder.

Hoppas ni får en härlig midsommar! 😀

Mat och dryck i Barcelona

Nu spottar jag, som sagt, ur mig de sista Barcelonainläggen… 🙂

Mat och dryck i Barcelona är värt ett eget kapitel. Vi hade hört innan att man inte behöver leta efter en särskild restaurang i Barcelona utan att man kan äta var som helst; det är alltid gott. Det lät ju nästan för bra för att vara sant men det verkar faktiskt stämma! På fyra dagar åt vi ingenting som inte var gott, och det mesta var jättegott, som Mat-Tina skulle ha sagt. En dag åt jag paella, visserligen på ett väldigt turistigt ställe men det var riktigt gott!

Höjdpunkterna var när vi hittade till lite mindre restauranger utanför de stora turistgatorna, som tapasbaren där alla smårätterna låg framme vid disken (bakom glas som tur var) och man pekade på de man ville ha. Sedan gick kocken och värmde de som skulle ätas varma och serverade dem vid bordet. Här smakade vi bland annat på en barcelonsk specialitet som jag hade läst om i guideboken men inte hade lockats särskilt av; köttbullar och bläckfisk i tomatsås. Konstig kombinationen men riktigt smarrigt, mycket godare än det låter! En annan rätt som jag läste om men tyvärr inte såg någonstans var ”hav och himmel”, kanin och fisk. Låter gott tycker jag som inte har några problem med att äta kanin… som jag för övrigt inte såg på någon meny så det är nog inte så vanligt.

När vi gick från restaurangen såg vi hur ägaren skyndade sig att sätta ut en skylt – där det stod att de stängde för siesta kl 17! Och vi som hade varit där nästan till kl 18… det förklarade kanske att vi var de enda gästerna… Vi fick lite dåligt samvete, men vi tröstade oss med att om kyparen verkligen hade velat gå hem så hade han väl inte frågat om vi ville ha kaffe på maten…

Sista kvällen ramlade vi in på en baskisk tapasrestaurang, där servitrisen bara kunde spanska och katalanska. Bara att skrapa fram spanskkunskaperna och använda kroppsspråket och fantasin! Som tur var skulle vi inte beställa från meny utan alla tapas stod framställda på disken (precis som i den ovan nämnda) och man plockade bara på sig det man ville ha. Största problemet var att begränsa sig, allt var helt gudomligt gott! Bland rätterna fanns en baskisk specialitet, ålyngel, de smakade faktiskt inte så mycket men hade konsistens ungefär som bläckfisk. Med jämna mellanrum kom det nya tapas från köket som kocken eller servitriserna bar runt bland borden och erbjöd gästerna. Ofta tog de slut innan de ens nådde bardisken, så gott såg det ut…

Som ni ser var alla tapas genomstungna av en tandpetare. När det var dags att betala räknade servitrisen helt enkelt ihop antalet tandpetare och multiplicerade med priset. Det fanns t o m två sorters tandpetare, så vissa tapas var lite dyrare. Dock var prisnivån behagligt låg, bara 1,5 euro per tapas! En rolig grej på just den här restaurangen var också de små låga glasen. Kan inte ha varit många dl som fick plats i dem… vilket störde Stefan mer än mig! 😉

Det ser bara ut som ett hål i väggen...

Om du kommer till Barcelona så satsa på riktiga tapasrestauranger, där du ser tapasrätterna och pekar eller själv tar vad du vill äta. Jag lovar att du får en matupplevelse utöver det vanliga! Och skulle något vara mindre gott är det ingen skada skedd – beställ bara en till av din favorit!

Skål!

Åh vad jag längtar tillbaka till Barcelona när jag återser alla bilder!

Lilla snigel akta dig…

Jaha ja, det är så det går till! Vad hjälper det att jag har odlingstunnel (som visserligen inte är helt tät mot marken men ändå) när vissa sitter utanpå plasten och sticker in huvudet genom ett lufthål!

Strax efter att bilden togs råkade tyvärr Hr Snigel ut för en otäck olycka och tappade huvudet… Moahahahaaa…

Se här för fler exempel på akrobatiska mördarsniglar!

Pyssel – måla i shabby chic

Förra söndagen hade vi sommaravslutning med pysselgruppen och målade smålådor, ramar och annat i shabby chic-stil. Det blev jättefint! Jag målade två lådor, en korg och tre ramar  – två små som bara blev vita och en lite bredare som målades blå med ”krackeleringslack”. Det är en kul produkt som jag inte hade sett innan, som målas på mellan två färglager och får det övre lagret att fint krackelera.

Dessutom målade jag en träbit som nog ska bli en skylt av något slag, jag ska bara komma på vad det ska stå… 😉 Både Karin och Kajsa gjorde liknande skyltar och som ni ser hade de samma tema…

Den här skulle ju också passa i min trädgård… om jag kunde texta lika fint! Hmm, kanske ska hyra in Kajsa som spökskrivare… 😀

Här är en ”useful box to put things in”, som Nalle Phu skulle ha sagt;

Före - en trälåda från din bil, inte så kul...

... och efter - en vitmålad lite lagom avskavd låda. Mycket bättre!

Lärdom till nästa gång: betsa eller måla ljust trä först om den vita färgen ska skavas bort lite – det är inte lika snyggt när ljust trä skiner igenom, mycket finare med mörkt.

”Vad synd att det har skavts av lite redan…” retas Stefan. Pfu, säger jag, du fattar inte, det SKA VA så! 😉

Vad är väl en galamiddag på slottet…

Även jag är gripen av bröllopsfeber, det är ju ett historiskt ögonblick och jag älskar bröllop! Igår tittade vi på delar av konserten som jag tycker var riktigt bra, särskilt barnkören på slutet, jag fick rent av tårar i ögonen… Idag var vi bjudna på födelsedagskalas så vi missade själva vigseln, men nu sitter jag och ser den på svt play. 🙂 Tidigare ikväll satt jag och såg på galamiddagen på svärföräldrarnas lilla reserv-TV, eftersom min käre make ville se Danmarks VM-match. Nu när matchen är slut tittar vi tillsammans på middagen, men man har väl simultanförmåga nog att blogga lite samtidigt… 😉

En grej jag bara måste kommentera; på radio hörde jag en tjej på allvar hävda att hon var besviken för att hon inte var bjuden på vigseln, för hon ”är faktiskt artiiist, och har skrivit en låååt till brudparet…” Men lilla vännen, har du missat vilka som ska underhålla på bröllopet? Tycker du själv att du kan mäta dig med Carola, Roxette, Malena Ernman m fl..? En annan tjej som också stod utanför slottet och skanderade ”Victoria! Daniel!” struntar i att brudparet och gästerna har bänkat sig för middagen, ”för vi är faktiskt folket och då får de komma ut och vinka lite till!”. Håhå jaja, det finns alltid de som inte är nöjda…

Mina tankar om:

Vigseln: så vacker, det lyser verkligen av kärlek om brudparet! När de sade sina löften fick jag tårar i ögonen, jag mindes mitt eget bröllop och alla känslor som var inblandade.

Victorias klänning: jättevacker, stilren och passar henne perfekt. Så vackert släp och slöjan är ju helt underbar!

Brudbuketten: Jag gillar tanken jättemycket, alla olika sorters blommor som symboliserar de kungliga slotten och att buketten innehåller både svenska och exotiska blommor. Dock tycker jag faktiskt inte det blev så lyckat med bara vita blommor; man såg inte de enskilda blommorna utan de flöt samman. Lite inblandat grönt hade nog framhävt de vackra blommorna bättre!

Blomsterarrangemangen; är däremot utsökt ihopsatta! Tänker tex på blomsterväggen i middagssalen och de fina arrangemangen vid slottet, som man såg när brudparet gick iland från Vasaslupen. Hmm, man kanske skulle göra en egen plantering i form av sitt namn i trädgården..? 😛

Jag gör ett litet försök att visa de blomsterarren jag menar, det bästa jag kunde få till var att klippa in bilder i word

Tårtan; också helt fantastisk! Över tre meter hög med handgjorda rosor och liljor i karamell och högst upp brudparets monogram i gjuten karamell… Vill ha!

Talen; åh så fina! Jag började gråta när Daniel höll sitt oerhört vackra tal till din brud. Så rörande! Där steg nog prins Daniel några grader… Hans engelska var ju riktigt bra, bättre än kungens… Och han talade verkligen direkt ur hjärtat, dessutom utan att titta i manus. Starkt gjort!

Det är så vackert med bröllop och med en så stark kärlek! Jag minns mitt eget bröllop för snart tre år sen, det var den lyckligaste dagen hittills i mitt liv. Nu sitter min äkta hälft, min själs älskade, min pussgurka, i fåtöljen bredvid mig och jag älskar honom minst lika mycket fortfarande… ❤
Och som Daniel avslutade sitt tal; störst av allt är kärleken.

Katalanska

Här kommer ännu ett Barcelonainlägg – jag har haft dem halvfärdiga i datorn länge, men det kommer alltid nåt annat att skriva om. Men nu är det dags att få ut dem!

Som sann språknörd fascinerades jag av det katalanska språket när vi för två månader sen (att det redan är så länge sen!) var i Barcelona. Katalanska är, enligt min guidebok, en blandning av latin, spanska och medeltida franska. Jag har läst alla dessa språk på gymnasiet, men det är bara franska jag har fortsatt med och känner att jag behärskar. Dock märkte jag snart att guideboken verkade ha rätt i att man kan förstå katalanska om man kan spanska och franska; det ser verkligen ut som ett låtsatsspråk eller barnspråk, vissa ord ser precis ut som att man har hört ett ord på franska och sedan uttalat det på spanska. Några exempel;

  • spanskans ”por favor” motsvaras av franskans ”s’il vous plait”, på katalanska heter det ”si us plau”
  • spanjorerna säger ”gracias” och fransmännen ”merci”, katalanerna säger antingen ”graceis” eller ”merci”
  • ”alla träden” heter ”tous les arbres” på franska, ”todos los arbols” på spanska och ”tots els arbres” på katalanska
  • ”gör” heter ”hace” på spanska, ”fait” på franska och ”feu” på katalanska

Den här skylten hängde vi på hotelldörren när vi vill ha lugn och ro;

Som ni ser står det inte ”s’il vous plait” i den franska texten här…

… och den här när rummet kunde städas;

…men uttrycket ”si us plau” på katalanska motsvarar det på franska.

När jag åker till ett nytt land brukar jag alltid försöka lära mig några ord på språket som talas där. Jag har märkt att folk blir så glada och extra hjälpsamma om man säger ”hej” och ”tack” på deras språk, även om man i övrigt pratar engelska eller stapplar sig fram på något annat skolspråk. När jag var i Baskien för många år sen lärde jag mig till och med några ord på baskiska, och DET är ett konstigt språk! Bara massa x (som uttalas som ett sje-ljud långt bak i halsen) överallt och inga likheter över huvud taget med andra språk – språkforskare är faktiskt förbryllade över baskiskans avsaknad av släktingar och tror att det har invandrat med ett folk som sedan dött ut. Nu är det ju katalanska det här inlägget handlar om, men vissa likheter finns faktiskt mellan det och baskiska – inte så konstigt med tanke på den geografiska närheten kanske, även om de som sagt inte är besläktade – nämligen att även katalanskan har många x i orden. Ett exempel är ordet för tapas som heter pinxos och, så vitt jag har kunnat utröna, ska uttalas med sje-ljud i mitten.

Hur som helst, för mig som kan franska och lite spanska så var det snarare förvirrande med katalanskan; min skolspanska ville inte alls uppenbara sig när jag hela tiden blev påmind om franskan som ligger mycket närmare nuförtiden. Oftast klarade man sig ju också jättebra på engelska i en storstad som Barcelona, men på den sista restaurangen vi besökte, söndag kväll, talade servitrisen bara spanska och katalanska, och menyn fanns bara på katalanska… Då blev det till att använda kroppsspråk och de få ord som behagade dyka upp i huvudet! Peka och säga ”Que?” funkar, och när man då får svaret ”pesce” så räcker ju latinkunskaperna till att fatta att det är fisk… 🙂 Störande nog dök frasen ”Donde està?” upp i mitt huvud hela tiden, men eftersom det betyder ”Var är det” var det inte så användbart… 😉

Något som fascinerade mig var att katalanskan verkligen är med överallt; på gatuskyltar stod båda namnen, på reklamen stod det på både katalanska och spanska, som här på reklamen från H&M – samma som för tillfället gick här hemma;

Menyer var antingen tvåspråkiga (och då inte spanska/engelska som man kanske hade förväntat sig) eller bara på katalanska! I den botaniska trädgården var 95% av alla informationsskyltar bara på katalanska, jag hittade några på spanska men bara en enda på engelska… Växtnamnen stod förstås på latin, tur att jag har börjat lära mig växtnamnen på latin också! Det är något jag märker mer och mer att man har nytta av som trädgårdsintresserad, att kunna namnen på latin eller iaf ha ett hum om släktnamn osv. Vill man ta reda på mer om en växt man läser om i en utländsk bok eller ser i en utländsk park så är det så mycket enklare om man har det latinska namnet. Och genom att ha lite koll på familjerna kan man även gissa sig till hurdan en växt är eller vad det kan vara för sort, även om man inte känner igen namnet.

Den här söta skylten vänder sig till barn och handlar, så vitt jag kan uttyda, om hur olika växter har använts för sjukvård och magi.

En rolig detalj med katalanska är att de skriver en punkt mellan dubbelt ”ll” – det står inte ”illusion” utan il-lucion”. första gången jag såg det trodde jag det var någon som avstavade konstigt, men sedan såg jag det på flera ställen. Se tex den här skylten på olympiastadion; översta stycket är katalanska, och på sista och tredje sista raden från slutet finns ord med dubbla ”ll” med. Knepigt, eller hur?

Ett sista exempel på katalanska; vid övergångsställen fanns dessa varningstexter tryckta direkt på gatan. Jg förstår andemeningen, men lyckas inte helt dechiffrera texten. Nåt i stil med att 1 av 3 som dör i en ”övergångsolycka” har gått mot rött ljus gissar jag, men sista raden får jag helt enkelt inte ihop! Nån som kan hjälpa mig? En kvalificerad gissning?

Vad står det egentligen? Jag var nog nära att orsaka en olycka när jag stannade och läste istället för att gå över…