Monthly Archives: oktober 2010

Svar från Veolia

Kom på att jag har ju glömt att berätta att jag faktiskt fick svar från Veolia, på mitt blogginlägg om de felstavade skyltarna på vissa bussar. Som ni kan se i det inlägget så fick jag en kommentar från Mari som jobbar på Veolia, där hon bad mig kontakta dem med information om var skyltarna fanns. Jag mailade henne och fick svaret;

Hej

Tack för ditt svar. Jag kontaktar vårt platskontor i Göteborg. Vi gör sökningar på bloggar via google lite då och då.   Det är ett bra sätt att hitta kommentarer om oss från er, våra resenärer. Det som också är kul och intressant är att vi kan ha dialog direkt med våra kunder precis som du och jag har nu.

Ha en trevlig kväll och helg!

Med vänliga hälsningar,

Mari Friberg
Informationsansvarig Division Buss

Det är kul tycker jag, att de faktiskt har lite koll på bloggosfären! Lite roligt var också att jag, strax efter inlägget, fick ett sms från en kompis som hade åkt på en buss med rättstavade skyltar. ”Veolia kanske läser din blogg”, skrev hon lite skämtsamt – ni kan ju tänka er min känsla när jag några dagar senare kunde skicka ett sms med innehållet; ”Vet du vad?!? Veolia LÄSER faktiskt min blogg!” 😛 Och för nån vecka sen fick jag ett nytt mail från Mari;

Hej igen

Nu har vi har hittat bussarna med de felaktiga skyltarna och kommer att byta ut dessa så snabbt som möjligt.

Jag vill tacka för att du uppmärksammade detta på din blogg och önskar dig en fortsatt trevlig dag.

Där ser man, det kan alltså hjälpa att skriva om saker även på en mindre blogg som den här! 😀 Jag kan ju bara hoppas att någon från ICA läser mitt arga inlägg om gamla varor och tar tag i det på samma föredömliga sätt…

Hoppas ni har en härlig helg! Vi ska ägna dagen åt att rensa förråd och montera garderober. Inte så kul men skönt när det är klart!

Annonser

Vikten av goda läsvanor

Hittade den här bilden hos Libfina som i sin tur hittat den på owlit. Enligt Wikipedia kommer den ursprungligen från en tidig 1900-tals-publikation om ”social hygien.”

Jag hittade en för pojkar också;

Ganska tydlig uppdelning, inte bara mellan lyckad och misslyckad utan mellan manlig och kvinnlig lycka; karriär vs moderskap…

Stormens verkningar…

Summan av torsdagens storm;

1 st omkullvält miniväxthus – rakt över grannens små buxbomplantor! 😮 Lyckligtvis verkade ingen ha knäckts.

1 st ivägblåst miniväxthus – det blåste runt ett hörn och in på samme grannes uteplats! Som tur var kände de igen att det var vårt och kom tillbaka med det nästa dag… Tack! 🙂

1 st ivägblåst planteringsbricka – det enda som gick sönder, det bröt i två bitar… 😦 Men det går ju att köpa nytt. Det är den gröna biten på den här bilden som gick sönder, det är väl inte världens tjusigaste planteringsbord men funktionellt och bra!

Det var alltså inte som jag inbillade mig att det lät utanför huset på kvällen  – man får vara glad att inte mer gick sönder! Och att man inte har några stora träd i närheten – i tidningen dagen efter var det bilder på bilar som krossats av nedfallande träd! 😮

Idag öser regnet ner och jag är väldigt glad att vi fick gjort det sista i trädgården förra helgen, när det var strålande väder. Nu ska vi till IKEA och köpa garderob! Ha’re bra!

Höstvinter

Brr, vilket väder idag! Fem minusgrader i morse, på med mössa, vantar och tjock halsduk. Vinterjackan har jag redan gått med ett tag… Regn på dagen och när jag var på väg hem haglade det! Låg ett lager med vita korn överallt… Och nu blåser det så jag nästan tror att taket på huset ska lyfta. Det viner runt knutarna och drar i huset, och jag som är ensam hemma – jag är lite mörkrädd så jag gillar inte när det hela tiden låter som om någon drar i dörren eller försöker bryta upp väggen – och när vinden blåser längs taket låter det precis som om någon går på övervåningen… Fast jag har ju lärt mig nu att det är så det blåser, och jag HAR låst dörren, har känt på den flera gånger. Så jag vet ju att det inte är någon fara, egentligen…

För en liten stund sen skramlade det på trappan så jag trodde min söta stendrake hade vaknat till liv, jag vågade mig ut och höll hårt, hårt i dörren så den inte ska blåsa upp – men det var inte draken utan mina zinkkannor som höll på att blåsa bort! Jag räddade dem innanför dörren och stoppade om medelhavsträden med vinterfilten – mitt olivträd och citronträd står ute fortfarande men med en tjock filt runt sig, jag hoppas att det ska stoppa kylan tills vi får upp vårt nya förråd – det ska nämligen isoleras och bemannas med frostvakt! Det kommer bli så bra! 😀

Nu sitter jag i alla fall i soffan med tända doftljus (passar på när jag är ensam hemma för S gillar inte doftljus nåt vidare) och njuter av att inte behöva gå ut… Hoppas det är lite bättre väder imorgon när jag ska till jobbet!

Idag gick jag in på Lindex på vägen hem från jobbet och provade lite kläder, jag tycker alla mina hösttröjor har blivit noppiga och fula. Hittade två riktigt snygga cardigans, den ena var lång med jättestor krage och asymmetrisk knäppning och den andra var kortare med vid krage den också och hölls ihop av en stor säkerhetsnål där fram. Ska ha lite modevisning här hemma imorgon, för att se om de undertröjor jag har passar eller om jag måste köpa nytt där också… Vad tycker ni är snyggast, ska man ha stickat under stickat eller är det snyggt att bryta materialet och ha en bomullströja under en stickad tröja? Hittade bilder på mina nyinköp på lindex.se, så här ser de ut;

Blev lite sugen på nya vinteraccessoarer också, nu har jag halsduk i en färg, vantar i en annan och mössa i en tredje… Vore kul att ha ett matchande set med alla tre! Får gå och kolla nån annan dag också. Nu kommer ju lönen snart så… 😉

Lösenordsskyddad: Påminner om…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Här vaktar jag!

Stopp, här kommer ingen förbi! Jag bor nämligen här och jag vaktar trappan och hela trädgården. Jo visserligen är jag av sten, men du vet väl att drakar har magiska egenskaper? Så jag skulle inte känna mig för säker om jag var du…

Jag kommer från Österlen minsann, först bodde jag på ett ställe som heter Ulriksdal tillsammans med många drakfränder och andra magiska varelser. När Birgit kom dit bestämde jag mig för att följa med henne hem – hon såg ut att behöva en drake i sin trädgård. Jag låter henne tro att hon valde mig men i själva verket var det förstås jag som valde henne… Och jag vet att hon har ett gott öga till drakar. Se bara på de här bilderna hon tog i våras, när hon var i Barcelona!

 

Så nog har jag kommit till rätt ställe! Här trivs jag bra, med uppsikt över alla som kommer och går på gatan utanför. Nu börjar det bli vinter och kallt minsann, tur att man redan är av sten…

Så jäkla sant!

Underbaraclara skriver som vanligt så bra, så bra, så jag önskar jag hade skrivit det själv. Apropå våldtäktsvågen i Örebro och polisens uppmaning till kvinnor att stanna hemma skriver hon bland annat

Varför är det alltid kvinnors frihet som ska inskränkas? Varför kan polisen inte garantera vår säkerhet? På fotbollsmatcher där tusentals människor, i huvudsak män, samlas och det kan uppstå bråk och slagsmål säger man inte: vi kan inte garantera er säkerhet, stanna hemma och se matchen på tv istället. Nej, istället sätter man in 1500 poliser för att skydda dem. För att de ska kunna behålla sin rörelsefrihet.

Läs hela hennes inlägg här. Jag skulle kanske också ha reagerat som tjejerna i tv-nyheternas inslag som slutat gå ut efter kl 20, men Clara har ju rätt – varför uppmanas inte unga killar att stanna hemma? Eller att i alla fall lämna dyra kläder och mobil hemma, inte bli berusade, ta en taxi hem från krogen? För det har faktiskt anmälts 1200 överfall på unga män i Örebro det senaste året. Mot 42 överfallsvåldtäkter. Men, som Clara skriver, ”män behöver inte ta ansvaret för den brottslighet de utsätts för. Det ansvaret läggs bara på kvinnor.”

Det tål att tänkas på! Visst, polisen vill säkert bara kvinnornas bästa och ger råden av omsorg – man antar kanske att det är värre för den enskilda att bli våldtagen än att ”bara” bli nedslagen och rånad, och det kanske stämmer, men vad händer i förlängningen? Vad händer med den tjej som trotsar råden och blir utsatt? Blir det inte lite av skyll dig själv-mentalitet? Den risken tror jag är överhängande. Vad tror du?

För att få bukt med problemen tycker jag att vi måste få killar att sluta våldta, alternativt ha tillräckligt med folk ute på gator och torg för att avskräcka – inte begränsa tjejers rörelsefrihet.

Vad tycker du?

Lycka som ger jobb som ger lycka…

Vad menar jag idag egentligen? Jo, det jag tänker på är ”förstås” blomsterlök! När jag öppnar paketet med alla lockande färgbilder och de fina lökarna känner jag en slags eufori. Sedan kommer stunden när de ska ner i jorden, då undrar jag ofta vad jag har gett mig in på – hur ska alla dessa små och stora lökar få plats? Och med lerjord i rabatten är det även ett stundtals tungt jobb att plantera blomsterlökar.

Men till våren när rabatten exploderar i färgprakt är alla möda glömd och det enda jag brukar önska är att jag hade satt ännu fler… :mrgreen:

Det här är några av de lökar jag satte idag:

En viss dragning åt vitt och pastellfärger kan anas, vilket bryts av med svarta tulpaner… Förra året satte jag en del lila tulpaner, ljusblå iris (Catherine Hopkin), kungsängsliljor (har jag visat tidigare på bloggen) och en del vita och rosa liljor. Jag satte även snödroppar som aldrig kom upp :(, gör ett nytt försök i år – testade att ”stöpa” lökarna, dvs lägga dem i ljummet vatten ett dygn innan plantering, hoppas det hjälper.

Ha en bra vecka!

Andningsgunga av Herta Müller

Nästan varje år när Nobelpristagaren i litteratur tillkännages så tänker jag att man borde läsa något av den författaren. Ofta blir det inte av, men förra året tyckte jag att Herta Müller verkade så intressant att jag önskade mig, och fick, hennes Andningsgunga i julklapp.

Andningsgunga är en poetisk skildring av något så hemskt som svält, död och förtryck – livet i ett ryskt arbetsläger efter Andra världskriget. Eftersom boken berättas i jag-form och imperfekt så vet man att berättaren överlever, men det förtar inget av spänningen. Berättelsen följer inte en strikt kronologisk ordning utan består av korta kapitel med minnen från lägret, ibland följer de på varandra, ibland är de mer fristående och ibland vävs även tankar från tiden efteråt in i historien. Ett exempel på det senare är när berättaren tänker tillbaka på hur de i lägret avlusade sina tröjor genom att gräva ner dem i snön med bara en liten snibb uppstickande, dit lössen klättrade och satt som vita klasar, så att de kunde trampa på dem.

När det blev mars och marken inte längre var meterdjupt frusen, grävde vi hål mellan barackerna. Tröjflikarna stack varje kväll upp ur jorden som en stickad trädgård. I morgongryningen blommade den som blomkål med vitt skum. Vi trampade på lössen och drog ut tröjorna ur jorden. De värmde oss åter och Cittra-Lommer sade: Kläder dör inte ens när man begraver dem.

Sju år efter min hemkomst var jag sedan sju år utan löss. Men när jag har blomkål på tallriken äter jag sedan 60 år tillbaka lössen från tröjflikarna i den första morgongryningen. Även vispgrädde är ännu idag ingen gräddklick.

Det här stycket berörde mig så starkt, just för att det visar hur upplevelserna från fångenskapen förföljer den som blivit fri, ofta för livet, även i de mest banala sammanhang.

Herta Müller använder uttryck som hungerängeln, hon beskriver hur tungspenen klistrar sig i halsen av hunger och hur alla ens tankar handlar om mat. Fångarna fantiserar om mat och planerar sina dagar runt hur de ska fördela sina små brödbitar – äta upp allt vid frukosten så man nästan blir mätt men snart hungrig igen, eller portionera ut det under dagen? Ibland tycks tanken på att en gång få äta sig mätt vara det som håller dem vid liv.

Alla går i brödfällan. I fällan med ståndaktigheten vid frukosten, i fällan med natten och det sparade brödet under kudden. Hungerängelns värsta fälla är ståndaktigheten: Att vara hungrig och att ha bröd men inte äta det. Att vara hårdare mot sig själv än skaren i jorden. Hungerängeln säger varje morgon: Tänk på kvällen.

Boken är som sagt väldigt poetisk, vilket kontrasterar mot hemskheterna som berättas. Ofta medan jag läser tänker jag att det kanske är tack vare det poetiska språket som man klarar att läsa om sådan misär; hade boken dessutom varit socialrealistisk hade läsningen förmodligen varit helt outhärdlig.

Hungern finns alltid.
Eftersom den finns, kommer den när den vill och hur den vill.
Den kausala principen är hungerängelns fuskverk.
När den kommer, kommer den stark.
Allt är totalt klart: 1 skyffellyft = 1 gram bröd.
Jag skulle inte behöva hjärtskyffeln. Men min hunger är hänvisad till den. Jag skulle önska att hjärtskyffeln var mitt redskap. Men den är min härskare. Jag är redskapet./…/

Hjärtskyffeln märker genast när jag inte är helt koncentrerad på den. Då snör en tunn panikkänsla till halsen på mig. I tinningarna dunkar den nakna tvåtakten. Den griper tag i pulsen som ett koppel signalhorn. Jag är kort före sammanbrottet, tungspenen sväller i min sötaktiga gom. Och hungerängelns hänger sig i tungspenen inne i munnen på mig. Det är ängelns våg. Den tar på sig mina ögon och hjärtskyffeln blir yr, kolen dimmig. Hungerängeln sätter mina kinder på sin haka. Den sätter min andning i gungning. Andningsgungan är ett delirium och vilket sedan.

Andningsgunga är en lika fascinerande som skrämmande berättelse som får en att vara tacksam över det man har. Läger som det som Andningsgunga handlar om, har ju funnits, hur sjukt det är låter med folk som hämtas efter kriget och förs till arbetsläger på obestämd tid, utan att ha begått andra brott än att tillhöra ”fel” folkgrupp. Dessutom gör bara Müllers språk det värt att läsa boken.

Jag rekommenderar verkligen Andningsgunga och ger den 4 aklejor av 5!

Mandelmanns trädgårdar på Österlen

Såg du Trädgårdsfredag förra säsongen? Den spelades in på Mandelmanns trädgårdar, en jättefin ekologisk gård som ligger mellan Simrishamn och Kivik. När vi kom dit stod Gustav och Marie Mandelmann i egna höga personer i dörren och pratade med vänner. Vi gick runt i den härliga trädgården och beundrade tomaterna (se här), inspirerades av färgerna och formerna och kände oss väldigt mycket som kusinerna från stan; ”Kolla en gris! Vad stor den är!” ”Får, häftigt!” ”Wow, kolla vilken basilika!” ”Vad är det här för frukt?” osv… 😉

Visst får man lust att gå in?

Vackra färgkombinationer och fyndiga lösningar fanns överallt.

Kan inte låta bli att visa den här bilden igen... 🙂