Skrivkurs: dialog

Det var länge sen jag skrev om min skrivkurs nu, det har ju liksom hänt mycket annat på sistone… 😉 Den här dialogen som var vår tredje uppgift skrev jag veckan innan G föddes – kanske var det ett sätt att hantera min längtar efter att barnet skulle komma, att beskriva en av föräldraskapets baksidor?

Uppgiften var rätt kul upplagd;

Steg 1: Två personer befinner sig på en cykel tillsammans. De grälar om någonting. Skriv dialogen mellan de två personerna. Bara repliker.

Steg 2: Lägg nu till personernas tankar och känslor mellan varje replik.  Antingen genom att du skriver vad de tänker eller genom att du försöker visa/gestalta deras känslor och tankar på något annat vis. Lägg även till anföringssatser som: ”sa x”, ”tänkte y”.

(Här lämnade vi respons på varandras texter)

Steg 3: Fundera över vilken version som fungerade bäst och varför. Skapa en tredje version av texten, den slutgiltiga versionen som du sen lämnar till lärare, där du nu väljer ut vilka repliker, vilka anföringssatser och vilka tankar/känslor som ska finnas med.

Roligt sätt att skriva och intressant att se vilken stor skillnad de där ”mellanmeningarna” gör!

Dumma mamma

–          Dumma mamma! skrek han.
Hon suckade. Ständigt denna kamp, det hade ingen berättat innan hon fick barn.

–          Älskling, du vet ju att du måste, sa hon och försökte låta bedjande. Vi kan inte ha den här diskussionen varje dag… Aj, inte slå mamma i ryggen! Hon höll hans små händer i sina, lite hårdare än vad som kanske var nödvändigt.

–          Jag vill inte! Vill inte, vill inte…! grät han och försökte vrida sig ur hennes grepp.

–          Jag vet men nu är det så här, mamma kan inget göra. Hon försökte torka hans tårar men han vred bort ansiktet. Du är så stor pojke nu, försök att… nej, sitt ner! Rösten blev skarp av irritation men det verkade inte hindra pojkens protester.

–          Inte stor pojke! gnällde han på det där sättet hon avskydde. Uäääh… Ma-ha-mma… Orden var snarare en serie hulkningar.

–          Men lilla du, försökte hon igen, det är ju bara några timmar, sen kommer pappa och hämtar dig! Sitt ner nu, du kan ramla ur stolen! Hon suckade inombords över hans envishet; den hade han efter sin pappa.

–          Dumma mamma, skrek han igen, dumma dumma! Det lilla ansiktet var högrött och han försökte desperat ta sig ur cykelbarnstolen. Hon kände hur hon inte orkade längre.

–          Nej nu räcker det, jag vill inte att du säger dumma mamma till mig. Sitt ner och bete dig som folk! röt hon medan hon försökte parera cykelns vrängningar. Vad skulle pappa säga om han såg dig nu? Va?

Pojken blev tyst och tittade på sin mamma med stora ögon, men han försökte fortfarande klättra ur stolen.

–          Sitt ner säger jag!!! Hon hörde hur rösten nästan brast; vad hade hon gjort för att få en sån omöjlig unge?

–          Pappa… hulkade han förtvivlat. Uh-huh-äääh…

–          Pappa tycker också att du ska sitta ner i stolen när vi cyklar, det hjälper inte att gnälla och ropa på honom. Hon orkade inte ens försöka mildra det skarpa i rösten.
Äntligen var de framme och hon bromsade in.

–          Så nu är vi framme vid dagis, titta där är ju Vilda! Spring och lek med henne nu så ses vi ikväll! Äntligen torkade han tårarna och halvsprang bort mot bästisen. Mamma älskar dig! ropade hon efter honom när hon kände en av fröknarnas granskande blick. Imorgon får hans pappa ta kampen, tänkte hon innan hon drog ett djupt andetag och cyklade till jobbet. Försenad idag igen.

———————————————————————————————————

Imorgon får ni läsa nästa uppgift på kursen, som jag jobbar med just nu. Det är lite tufft att hinna med deadlines när man har en bebis att ta hand om, men hittills har det ändå funkat – jag får övning i att göra saker i god tid, istället för att utsätta det till sista stund – för då kan man ju vara säker på att nåt händer så man inte får det gjort… Veckans uppgift har jag redan skickat in, fast deadline är imorgon – wow liksom! 😉

Annonser

2 responses to “Skrivkurs: dialog

  1. BM Gustafsson

    Jättefint! Direkt ur en vardag, som många har. Tänk, när lille G skall iväg till dagis… nej, det tänker vi inte på nu!! Bara njut av honom !
    Det verkar så kul med skrivarkurs, att vara ”tvingad” att få fram en text. Då blir det ju av…
    Jag skriver lite om mina minnen då och då. Kram!

  2. Du har lyckats få ihop en väldigt realistisk dialog som jag tror att många i den här situationen känner igen sig i, och som även jag kan sätta mig in i. Det är som sagt svårt att skriva dialog, men att lyckas förmedla en bild på en situation -så som du gör- är ett bevis på att texten har nått sin läsare.

    Jag tycker även att dina anföringssatser är smidiga och tar inte för stor plats, genom att de märks ‘för mycket’ – de fungerar helt enkelt som behövliga anföringar.

    När man gestaltar ilska/aggression i dialog är det lätt hänt att överdriva med uttryck och skiljetecken, vilket jag inte tycker att du har gjort – tvärtom så har du i kommunikationen mellan mamman och barnet lyckats att få med en ton som inte blir alltför distanserad från sin läsare. Det finns dessutom en ständig framåtrörelse i dialogen som till stor del beror på de små tilläggen om direkt konkreta rörelser hos karaktärerna, som: ”Aj, inte slå mamma i ryggen!” (inger en bild om situation), ”…medan hon försökte parera cykelns vrängningar.”, ”…men han försökte fortfarande klättra ur stolen.” Bra!

    När jag tänker dialog brukar jag ofta tänka på vad dialogen egentligen vill säga, mer än att återge verkligheten. För mig är dialog ett isberg, och jag tänker på klassikerna Hemingway, Raymond Carver, samt nutida författaren Helle Helle (för övrigt intressant läsning där med), där dialogen gärna får utnyttjas ännu mer i sin form, och därmed skapa ytterligare dynamik. Jag brukar också fundera på vad det mer är som jag vill få fram i dialog, som jag inte kan få fram genom att enbart beskriva en situation i flödestexten. Vad ska dialogen tillföra?

    Vad gäller din dialog är den som sagt realistisk och verklighetstrogen, den är gestaltande och även intressant då du blandar in en tredje icke-närvarande karaktär – pappan. Med tanke på isbergsmetoden som jag tidigare nämnde skulle man i annat fall skulle eventuellt kunna expandera dialogen ytterligare – att skapa ännu mer dynamik i den. Speciellt intressant kan det även bli i situationer som denna som handlar om olika viljor och känslor. Där skulle man till exempel kunna dra ner ytterligare på tonen (underdriva?), genom att leka med formen, men ändå få fram en stark underton av olika viljor och känslor hos karaktärerna. Till exempel kan man låta person A säga en sak, som person B svarar på indirekt, eller inte alls svarar på – även om det som person B säger ändå hör till kontexten. Sedan kan man även låta B svara direkt på en fråga/yttrande från A, men ge ett helt annorlunda svar än tänkt, för att dra dialogens innehåll/tanke, till sin spets.

    Jag tycker ändå att du har lyckats få med det ovannämnda, med indirekta svar, i många av replikerna mellan mamman och barnet, då mamman i en replik säger åt barnet att sitta still, och där barnet i sin tur svarar ‘indirekt’: ”dumma mamma”. (Detta kan också bero på att barnet ännu inte har utvecklat sin talspråk vilket i sin tur ger ett indirekt svar).

    Det är något svårt att försöka förklara vad jag man menar, men är det något du undrar över som jag uttryckt mig något vagt om, så fråga på:)

    Kramar!

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir jätteglad!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s