Skrivkurs: Litterär förebild

Nu är jag igång med Kreativt skrivande II på Högskolan i Kristianstad. Senaste uppgiften är att skriva en sida (max 3000 tecken) med en tydlig litterär förebild. Texten ska vara inlämnad till lärare på fredag, så om någon har lust och tid att lämna konstruktiv kritik innan dess är det mer än välkommet!🙂 En respons jag har fått från mina medstudenter är att det vore bättre att börja med tredje stycket och lägga in beskrivningen senare så det kommer jag nog att göra.

Upplägget på kursen är väldigt bra tycker jag; först är det inlämning till de andra studenterna i gruppen, sedan får man respons (det är obligatoriskt att lämna till minst 5 andra) och så har man några dagar på sig att arbeta om och lämna in till lärare. Under tiden ska vi även diskutera litteraturen, i denna period är det Stephen Kings självbiografi Att skriva, en hantverkares memoarer.

Josefine glömde aldrig dagen då vänskapen med Beatrice tog en ny vändning som bara kunde sluta på ett sätt; med katastrof. De var två av ett tjugotal svenska ungdomar som säsongsarbetade på det lilla hotellet på Korsika. Redan på utbildningen hemma i Sverige fann de varandra och sedan första dagen på plats delade de inte bara rum utan även tankar och drömmar med varandra. Josefine delade i alla fall med sig av sina tankar – ibland fick hon känslan av att Bea inte berättade allting för henne. Men hon skakade av sig känslan och sade sig själv att hon inbillade sig.

Josefine kunde inte förklara varför, men hon drogs till Beatrice som en nattfjäril till ljuset. Även när hon blev irriterad på hennes världsvana sätt kunde hon inte slita sig från hennes sällskap. Det var något med de stålgrå ögonen som fick henne att på samma gång känna sig viktig och värdelös, som att hon kunde genomföra vad som helst men ändå inte klarade sig utan Bea.

Dagen som förändrade allt drog tunga regnmoln åter in från havet. Korsika var ett av Europas solsäkraste ställen enligt reklamen, men denna sommar vilade något olycksbådande över den vackra ön. Flera gånger i veckan lystes citadellet upp av blixtar och de herrelösa hundar som strök omkring gömde sig i gränderna för åskan.

Josefine var på väg hem från stranden för att slippa undan regnet när hon såg Bea lite längre fram. Hon skulle just skynda på stegen för att hinna ifatt henne, när vännen tittade sig omkring som för att se att hon inte var förföljd och hoppade in i en jeep. Bilen rivstartade och försvann nedför vägen, men Josefine hann se märket i bakrutan. Märket som signalerade att den här bilägaren ska du inte bråka med. Symbolen för den korsikanska maffian.

Hon stirrade efter bilen. Vad gjorde Bea med en maffiaboss? Hon hade hört mycket om maffian – hotellets bar fick till exempel bara sälja vissa sorters mineralvatten för att inte råka i onåd, men hon hade aldrig hört om någon som hade personliga relationer med den. Säkert inbillade hon sig bara. Hon kände sig faktiskt lite yr, kanske höll hon på att bli sjuk?

Hon skyndade tillbaka till hotellet. När hon öppnade dörren till rummet kände hon en skarp doft av bränt hö. Hon kikade in och såg till sin förvåning att Bea låg på sängen med en uppslagen bok.

– Hur kom du hit så fort? Jag såg dig ju på väg till stranden för fem minuter sen!

– Vad pratar du om? Bea tittade upp. Jag har varit här hela eftermiddagen!

– Lägg av, jag såg dig ju hoppa in i bilen! Vad är det som luktar förresten?

– Bil? Luktar? Vad fan snackar du om? Bea fräste som en ilsken katt, slog ihop boken och sprang förbi henne ut i korridoren. Du är ju helt snurrig! ropade hon över axeln när hon försvann nedför trappan.

Josefine satte sig långsamt ner på sängen och försökte få ihop vad hon hade sett. Plötsligt kände hon åter doften av bränt hö och gick fram till fönstret. På gatan såg hon bilen igen, och föraren verkade spana upp mot hennes fönster. Snabbt tog hon ett steg tillbaka och höll andan. Bilen dröjde några sekunder och körde sedan långsamt bort mot stranden.

Jag har valt att inspireras av Carlos Ruiz Zafón, författare till Vindens skugga och Ängelns lek. Jag gillar hans berättarstil med många vändningar som gör läsaren lika osäker som huvudpersonen på vad som är verklighet och vad som är dröm eller fantasi. Det är dock svårt att få fram på bara 3000 tecken, men liksom Zafóns romaner utspelar sig i Barcelona har jag placerat min romansida på Korsika (båda är ju kända turistdestinationer), jag har även valt att ”kopiera” hans förkärlek för dramatiska regnoväder.

Texten är 100 tecken för lång så kom gärna med förslag på vad jag kan stryka… Eller andra ändringsförslag förstås!🙂

4 responses to “Skrivkurs: Litterär förebild

  1. Åh va kul att du delar med dig av din litterära skrivförmåga! Ska så snart jag har mer ärlig tid läsa igenom texten med respekt:) Krams

  2. Jag kommer inte in på dina lösenords spärrade inlägg =(
    har du lust att skicka koden till mig?
    kramis Mari

  3. Wow, vad bra du skriver. Vill ju veta vad som händer sen ju. Om det blir en bok vill jag läsa resten med.
    Kram Jenny

  4. Detta är en väldigt bra text, där du har lyckats få med så mycket innehåll på så kort tid. Och texten skvalpar för den skull heller inte över i sitt uttryck av att vilja hinna visa läsaren den huvudsakliga tanken – uppgiften med texten. Du är verkligen jätteduktig på att skildra ett slags subtil ton i texten som får läsaren att bli nyfiken och vilja läsa mer. Just den linjen mellan verklighet och fantasi är inte många skribenter som kan framföra, men på dig känns det som om du gör det utan omsvep. Det känns enkelt men ändå så kärnfullt. Och så gillar jag ditt enkla språk där du även lyfter texten med en del liknelser som exempelvis: ‘fräste som en ilsken katt’. Så är även din enkelhet i texten tydlig både i dialog och nya stycken, samt trovärdighet, vilket gör att den med sitt subtila uttryck ändå blir lättsmält, vilket är en skicklighet i sig. Jag tycker att dina kurskamrater har en poäng i att låta det tredje stycket komma först så att läsaren kastas in i medias res. Men det är förvisso en smaksak, för mig fungerar texten så som den är. Det jag funderar på är om du möjligtvis kan ändra på liknelserna, och kanske göra dem mer till dina egna? Jag tänker mig att t ex: ‘som en nattfjäril till ljuset’ är en klassisk liknelse, som för den skull inte är opassande, men just i det här sammanhanget då texten bär på en nyans av något underliggande, skulle man kunna ‘skruva’ till liknelsen ytterligare, utan att för den skull bli långdragen. Kanske är det förvisso svårt att bara ändra på det över en natt, då liknelser i sig är ett konststycke. Också är detta något svårförklarat, men kanske förstår du hur jag tänker. Kul att du också valde Zafón som litterär förebild och så Korsika, som man får en direkt känsla av hur det ser ut, av din beskrivning. Intressant text! Du får gärna förlänga den:)

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir jätteglad!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s