Två år och två månader

Hej!

Ett inlägg idag igen då’rå – jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ta bloggpaus eller inte, så jag fortsätter väl med ett inlägg då och då med ojämna mellanrum tills jag antingen hittar dag-för-dag-inspirationen igen eller tröttnar helt! 😉 Tack för att ni läser och kommenterar, jag blir så glad när jag får respons på det jag skriver även om det är oregelbundet.

Jag har ju skrivit om G:s framsteg och utveckling varje månad fram till hans andra födelsedag, och nu tänkte jag skriva varannan eller var tredje månad – visserligen händer det fortfarande saker hela tiden, men det är ändå lite mindre påtagligt nuförtiden – han lär sig ju inte typ krypa från en vecka till en annan nu utan det är mer smygande.

Det som märks mest nuförtiden är ju orden, han lär sig nya ord varje dag och sätter ihop längre och mer komplicerade fraser. Några fyraordsmeningar har det blivit, t.ex.”Bebit åka bytten inte” (Bebisen åker inte bussen (längre)) och ”ja ficka ypp pippidä” (Jag har druckit upp vällingen), annars är det ofta tre ord ihop som ”Inte ha den”, ”inte dova me’a” (inte sova mera). Jag märker att han börjar använda tre ord där han förut använt två, t ex ”mamma äta datt” (glass), ”Pappa dama lallen ((pappa krama nallen) och ”Ja åka bytten/bilen”. Ibland är det bara två ord som ”bäda dig!” (Bära mig!), ”dia oten” (klia på foten eller foten kliar), ”bovven dadi” (vovven farlig, han är tyvärr rädd för hundar), ”äta titten” (katten äter, inte äta katten). Han har svårt för vissa ljud som s, andra ljud kan han säga i ett ord men inte i ett annat – t.ex. kan han säga ”mööö” men mössa blir ”bytta” (jag försökte öva med honom och sa ”mmm, mööö, mössa!” men för honom blev det ”mmm, möö, bytta!” 🙂 Och han säger bäbopa (grävskopa) men gikaka (riskaka) så det är inte g-ljudet som är svårt utan nån kombination förmodligen.

Längsta ordet är ”bäbopan-bitona” (grävskopebyxorna), han har en pyjamas med grävskopor, lastbilar mm på. Längsta meningen hittills är ”Pappa petan dutta, mamma lillit!” vilket betyder ”Pappa Stefan duschar, mamma Birgit!”. Han har börjat säga pappa Stefan eller mamma Birgit, oftast för att få extra emfas – först säger han mamma och om jag inte reagerar tillräckligt snabbt (d.v.s. på ca tre sekunder) så ropar han mamma lillit. 🙂 Han har börjat kalla sig själv för Gijom, ibland säger han även ”Ja ette ja!” (Jag heter jag) och petar sig på kinden, så gulligt… 🙂

Välling kallas för pippidä efter microugnspipet och det är väldigt viktigt att räkna ner från tio sekunder. Efter pipet utför G ibland den så kallade pippidädansen, när han hoppar runt på golvet, viftar med armarna och tjoar pippidä, pippidä!

Han har börjat lära sig färger, om man frågar Var är den röda bilen? o.s.v. så väljer han rätt, och han vet att hans favoritbyxor är gröna, ”döna bitorna” utbrister han glatt när jag har mina gröna chinos, då vill han också ha sina gröna byxor. Om man frågar vilken färg något är så kan det bli rätt, men lika ofta fel.

Han har även börjat försöka räkna, upprepar räkneorden när vi mäter upp vällingpulver och pekar ibland på saker och säger ”en, en, en…”. Motsatser som stor och liten förstår han ibland, kallas sin sulky för Lilla. Ville en morgon ta på sig ”doa bitona” (stora byxorna), alltså Stefans… Men kallar även vissa av sina egna byxor för stora byxor, vet inte om det är de mer ”riktiga”, inte mjukbyxor, om han ser att stora barn och vuxna har det…

Håller nog på att få en ny tand, har börjat dreggla igen och har ofta handen i munnen. Syns inget än men det kan ju ta lång tid.

Jag blir ofta imponerad över saker han kopplar; idag gick vi förbi en frisörsalong och då säger han ”tlipp tlipp” och pekar på sitt huvud. Så han såg att det var en frisörsalong fast vi bara gick förbi och det inte var den han har klippt sig i. Häromdagen när jag skulle klippa hans naglar sa han också ”tlipp tlipp, åka bytten!” – vi åkte buss dit för att han skulle tycka det var kul, han älskar att åka buss. Som tur är måste vi ju inte åka till frisören för att klippa naglarna, haha…

Han känner igen oss, hans mor- och farföräldrar på foto, även bröllopsfoton som är 30 år sen. Vet att det är han på vissa bilder men jag vet inte om han verkligen känner igen sig själv som bebis eller om han bara har lärt sig att det är han.

Han älskar som sagt att åka buss, ofta är det nästan det enda han pratar om en hel kväll, åka bussen. Några gånger har vi åkt buss ner till Angered centrum och mött Stefan efter jobbet och sedan åkt hem tillsammans – då sitter han som ett ljus och insuper lyckligt alla intryck – och blir jättearg när vi ska gå av…

Vill ibland duscha och ibland inte, men ofta går det att övertala honom eller bara bestämma att idag är det dags. Vill dock absolut inte testa att sitta på toaletten, trots att han delvis verkar kunna kontrollera blåsan och inte alls tycker om att byta blöja. Jag brukar säga att när han börjar kissa och bajsa på toaletten slipper han ju blöja, men det går inte hem än…

Har helt klart en trotsperiod nu, allt är bara nej! Ibland svarar han nej och ångrar sig sedan, t.ex ”Vill du ha banan?” ”Nää! Ja, ha nan!” eller så säger han nej men tar ändå bananen, kommer och tvättar händerna eller vad det nu var man sa. Vi försöker undvika att fråga när han egentligen inte har nåt val, utan säger istället ”Nu ska vi byta blöja/ta på kläder/gå hem” men det hjälper sällan, det är ändå Nä, nej, neee-ejjj! allt som oftast… Men det går väl över, det också! 🙂

Han kan även vara väldigt kramig och gosig, man får en stor kram när man hämtar på förskolan och han vill gärna sitta i knät, bli kliad på ryggen, kramas och pussas. Nu säger han ”dama” och ”putta” också, i början sa han ju ”mmm” för kram och ”mmm-ah” för puss (som ljudet av en smackpuss).

Annonser

3 responses to “Två år och två månader

  1. Neej, inte ta bloggpaus! så kul att läsa om hur ni har det även om det inte är så ofta längre.. roligt att läsa när vi inte hörs så ofta..

    roligt med pippidää 😀 Jättegulligt med dansen hihi

    kram

  2. Hej! Nu tittar jag in här igen, det var ett tag sedan, ungefär när jag själv valde att pausa min blogg. Men kul att se att det ändå trillar in ett inlägg från dig då och då. Det var ett mysigt inlägg om G och hans framsteg, pedagogiskt och tydligt hur utvecklingen sker med barn, just för att de är barn och det blir extra tydligt då. Fint också med ditt fortsatta intresse för det gröna och sköna. Själv har jag på sistone införskaffat några blommor till hemmet, och lyckats hålla dem vid liv. De växer sakta men säkert, kanske för att de i princip bara är gröna och tacksamma för lite väder och vind och vatten när de tydligt börjar sloka. Jag var nyligen på Bergianska Trädgården, vilket jag åter blev påmind om nu när jag tittade in i din blogg. Har du inte varit där så är det ett tips inför ett framtida besök i Stockholm. Det är inte bara växthusen där som är själva sevärdheten, utan även hela omgivningen – trädgården. Mycket vacker och stillsam natur, med en känsla av att befinna sig i en annan sfär.

    Kramar!

  3. Så fint! Han är så stor nu med alla sina ord och egen vilja. Fint att vi får lov att följa honom så här lite på avstånd. Kram!

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir jätteglad!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s