Hemma igen efter två veckor i södra Norge, Norge som ju drabbades av efterkrigstidens värsta terrordåd fredagen 22 juli. Vi känner ingen som dog eller skadades i attentaten – jag har en kompis som jobbar i Regeringskvarteren men som klarade sig oskadd ut – men hela landet var ju i chock så det är klart att händelsen präglade mycket av vår andra semestervecka. Lägenheten vi bor i har ingen tv men just fredag kväll råkade vi hälsa på släktingar så vi satt liksom de flesta andra och stirrade klentroget på katastrofbilderna och försökte förstå vad som hänt. När vi sedan vaknade på lördag morgon och hörde siffran på döda på Utöya var känslan av overklighet och sorg total.
Alla medier rensade sina tablåer och sände bara nyheter varvat med stillsam sorglig musik under flera dagar, och även när de vanliga programmen börjat återkomma i radio och tv var ögonvittnesskildringar från händelserna eller berättelser om vad attentatsmannen sagt huvudnyhet hela veckan – är det förmodligen fortfarande…
Det känns som ni förstår konstigt att skriva om sin härliga semester i en idyllisk liten fiskeby, men frånsett dessa hemska händelser har vi haft det väldigt bra på vår första familjesemester. Trots allt måste ju livet gå vidare, och med en liten bebis har man inte så stort val – man kan liksom inte sitta förlamad i soffan eller ägna dagarna åt att läsa allt om tragedin i tidningen… Vi har haft långa lata dagar, oftast med sol och varmt, ätit glass på bryggan, badat i salta vågor och umgåtts med familj och vänner. G verkade trivas och vande sig ganska snabbt vid ”nya hemma” och har både bytt klädstorlek och nästan lärt sig sitta själv! Mer om det senare.
Så med mina tankar fortfarande hos det stolta och starka folk jag har halva mitt hjärta hos, som inte tänker låta en ensam galning förstöra deras land utan tvärtom står samman i sorgen och visar varandra kärlek och ömhet i denna svåra stund, ger jag er några bilder från det vackra Kragerö och texten till en av de mest önskade sångerna på radion dagarna efter attentaten; Mitt lille land. Popsångerskan Maria Mena lade ut den gratis efter dåden och sjöng den på minnesstunden i Oslo. Kan rekommendera att lyssna på den på YouYube, väldigt fin sång!
Mitt lille land
Et lite sted, en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjordMitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jordMitt lille land
Der havet stryker mildt og mykt
som kjærtegn fra kyst til kystMitt lille land
Der stjerner glir forbi
og blir et landskap når det blir lyst
mens natten står blek og tystMitt lille land
Et lite sted en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjordMitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord(Ole Paus)
Timjan & Akleja 