Nu spottar jag, som sagt, ur mig de sista Barcelonainläggen… 🙂
Mat och dryck i Barcelona är värt ett eget kapitel. Vi hade hört innan att man inte behöver leta efter en särskild restaurang i Barcelona utan att man kan äta var som helst; det är alltid gott. Det lät ju nästan för bra för att vara sant men det verkar faktiskt stämma! På fyra dagar åt vi ingenting som inte var gott, och det mesta var jättegott, som Mat-Tina skulle ha sagt. En dag åt jag paella, visserligen på ett väldigt turistigt ställe men det var riktigt gott!
Höjdpunkterna var när vi hittade till lite mindre restauranger utanför de stora turistgatorna, som tapasbaren där alla smårätterna låg framme vid disken (bakom glas som tur var) och man pekade på de man ville ha. Sedan gick kocken och värmde de som skulle ätas varma och serverade dem vid bordet. Här smakade vi bland annat på en barcelonsk specialitet som jag hade läst om i guideboken men inte hade lockats särskilt av; köttbullar och bläckfisk i tomatsås. Konstig kombinationen men riktigt smarrigt, mycket godare än det låter! En annan rätt som jag läste om men tyvärr inte såg någonstans var ”hav och himmel”, kanin och fisk. Låter gott tycker jag som inte har några problem med att äta kanin… som jag för övrigt inte såg på någon meny så det är nog inte så vanligt.
När vi gick från restaurangen såg vi hur ägaren skyndade sig att sätta ut en skylt – där det stod att de stängde för siesta kl 17! Och vi som hade varit där nästan till kl 18… det förklarade kanske att vi var de enda gästerna… Vi fick lite dåligt samvete, men vi tröstade oss med att om kyparen verkligen hade velat gå hem så hade han väl inte frågat om vi ville ha kaffe på maten…
Sista kvällen ramlade vi in på en baskisk tapasrestaurang, där servitrisen bara kunde spanska och katalanska. Bara att skrapa fram spanskkunskaperna och använda kroppsspråket och fantasin! Som tur var skulle vi inte beställa från meny utan alla tapas stod framställda på disken (precis som i den ovan nämnda) och man plockade bara på sig det man ville ha. Största problemet var att begränsa sig, allt var helt gudomligt gott! Bland rätterna fanns en baskisk specialitet, ålyngel, de smakade faktiskt inte så mycket men hade konsistens ungefär som bläckfisk. Med jämna mellanrum kom det nya tapas från köket som kocken eller servitriserna bar runt bland borden och erbjöd gästerna. Ofta tog de slut innan de ens nådde bardisken, så gott såg det ut…
Som ni ser var alla tapas genomstungna av en tandpetare. När det var dags att betala räknade servitrisen helt enkelt ihop antalet tandpetare och multiplicerade med priset. Det fanns t o m två sorters tandpetare, så vissa tapas var lite dyrare. Dock var prisnivån behagligt låg, bara 1,5 euro per tapas! En rolig grej på just den här restaurangen var också de små låga glasen. Kan inte ha varit många dl som fick plats i dem… vilket störde Stefan mer än mig! 😉
Det ser bara ut som ett hål i väggen...
Om du kommer till Barcelona så satsa på riktiga tapasrestauranger, där du ser tapasrätterna och pekar eller själv tar vad du vill äta. Jag lovar att du får en matupplevelse utöver det vanliga! Och skulle något vara mindre gott är det ingen skada skedd – beställ bara en till av din favorit!
Skål!
Åh vad jag längtar tillbaka till Barcelona när jag återser alla bilder!
Timjan & Akleja 