Nu har det varit inlämning av andra uppgiften på min kurs i kreativt skrivande. Uppgiften löd
Ni ska nu skapa en karaktär och låta denna person komma till liv genom att beskriva den miljö som personen lever i eller verkar i. Ni kan genom jagpersonens ögon beskriva ett hem, en arbetsplats, en park, en skola, en skog o s v. Tänk på vad platsen berättar om karaktären. Huvudkaraktären, alltså den som är ”jag”, ska vara er totala motsats! Låt er inspireras av människor ni mött, människor ni tycker är spännande men obegripliga.
Jag hade lite svårt att komma igång men till slut gick det och blev så här:
Min stad
Stadens alla ljud kommer till mig redan i sömnen, väver sig in i mina drömmar, och när jag slår upp ögonen vet jag exakt var jag befinner mig. Jag ser mig runt i lägenheten och njuter av att kunna se allting från min plats i sängen. Var sak har sin plats, inga högar med papper som pockar på uppmärksamhet, inga växter som behöver vattnas eller skräpar ner med vissna blad. Väggarna lyser rena och vita mot mig utan några distraherande tavlor eller oregelbundna mönster. Jag går upp, låter kallt vatten riva min kropp tills jag är helt vaken och klär på mig dagens kläder. Tisdag är lika med gult, mumlar jag för mig själv. Gult som tegelväggen mitt emot mitt fönster, gult som taxibilen som kör runt hörnet.
Jag går ut på de välkända gatorna. Jag känner varje vrå av min stad, jag skulle kunna hitta med förbundna ögon. Varje dag går jag samma väg; nedför V-gatan, förbi raderna av caféer med barnvagnar utanför och småbarnsföräldrar inuti. Ibland leker jag med tanken att ta tag i en barnvagn och putta den nedför gatan, bara för att se vilken reaktion jag skulle få. Men det skulle rucka mina rutiner och därför låter jag bli. Ingenting får rucka mina rutiner, eller rubba mina cirklar, som Archimedes sa.
Bilarna susar förbi och jag insuper girigt bensindoften, låter den blandas i mitt blod. De stilrena, vackra stenfasaderna inger mig samma lugn nu som när jag först kom till staden och äntligen slapp landsbygdens oregelbundna kullar och det störande inslaget av träd, utspridda utan någon ordning. Jag minns med välbehag de snörräta plogfårorna på åkern men med lika stort obehag det oregelbundna och oförutsägbara fladdret av hönor på gården där jag växte upp. Minnet av hönorna ger mig rysningar och jag återgår raskt till mitt betraktande av husfasaderna. Jag känner varje del av fasaden, varje sten och skarv är mig lika välbekant som min egen byxficka.
Jag fortsätter över kanalbron, förbi kyrkan och grupperna av prostituerade som spanar efter bilar med kunder. Mig ser de inte åt, jag är inte intressant för dem, men jag noterar ändå deras närvaro. De finns alltid där, dag efter dag. Ibland byts någon av dem ut, nya kommer till. De liknar fåglar, inte min barndoms hönor men kanske sparvar, som burrar upp sig för att inte frysa och som visar upp sig för varandra och för de presumtiva kunderna. Ibland kommer polisen förbi, stannar och försöker prata med någon av sparvarna, men de skakar bara på huvudet och ser förbi polisbilen, bort mot någon undflyende kund. Jag står halvt skymd bakom en grå betongpelare och iakttar dem. Kunderna kanske är hökar, tänker jag och förvånas själv av denna tanke; jag brukar inte tänka så mycket på fåglar. Hökar är visserligen stiliga med sina vassa näbbar, inte så flaxande som hönor, men ändå fåglar. Fåglar är inget för mig.
Jag går raskt vidare på min promenad, kommer fram till mitt favorithus, det med gul puts. Jag drar med handen längs den skrovliga väggen och njuter av den svala strävheten mot huden. Hej hus, viskar jag.
…………………………………………………………………………………..
Den här gången fick vi först göra ett utkast och lämna respons på varandras texter, sedan arbeta om den och lämna in till lärarna. Jag fick bra och konstruktiv respons som både hjälpte mig att förbättra texten och stärkte mitt självförtroende eftersom de andra studenterna verkade gilla min text. Dessutom har jag hunnit få nyttig lärarrespons på första texten.
Hittills är jag jättenöjd med kursen, det är kul och lärorikt! Har börjat läsa i boken som vi ska diskutera nästa period, tänkte försöka vara ute i god tid med nästa uppgift eftersom jag ju lär få lite koncentrationssvårigheter någon gång den närmsta tiden… 😉
Timjan & Akleja 