Här vaktar jag!

Stopp, här kommer ingen förbi! Jag bor nämligen här och jag vaktar trappan och hela trädgården. Jo visserligen är jag av sten, men du vet väl att drakar har magiska egenskaper? Så jag skulle inte känna mig för säker om jag var du…

Jag kommer från Österlen minsann, först bodde jag på ett ställe som heter Ulriksdal tillsammans med många drakfränder och andra magiska varelser. När Birgit kom dit bestämde jag mig för att följa med henne hem – hon såg ut att behöva en drake i sin trädgård. Jag låter henne tro att hon valde mig men i själva verket var det förstås jag som valde henne… Och jag vet att hon har ett gott öga till drakar. Se bara på de här bilderna hon tog i våras, när hon var i Barcelona!

 

Så nog har jag kommit till rätt ställe! Här trivs jag bra, med uppsikt över alla som kommer och går på gatan utanför. Nu börjar det bli vinter och kallt minsann, tur att man redan är av sten…

Mat och dryck i Barcelona

Nu spottar jag, som sagt, ur mig de sista Barcelonainläggen… 🙂

Mat och dryck i Barcelona är värt ett eget kapitel. Vi hade hört innan att man inte behöver leta efter en särskild restaurang i Barcelona utan att man kan äta var som helst; det är alltid gott. Det lät ju nästan för bra för att vara sant men det verkar faktiskt stämma! På fyra dagar åt vi ingenting som inte var gott, och det mesta var jättegott, som Mat-Tina skulle ha sagt. En dag åt jag paella, visserligen på ett väldigt turistigt ställe men det var riktigt gott!

Höjdpunkterna var när vi hittade till lite mindre restauranger utanför de stora turistgatorna, som tapasbaren där alla smårätterna låg framme vid disken (bakom glas som tur var) och man pekade på de man ville ha. Sedan gick kocken och värmde de som skulle ätas varma och serverade dem vid bordet. Här smakade vi bland annat på en barcelonsk specialitet som jag hade läst om i guideboken men inte hade lockats särskilt av; köttbullar och bläckfisk i tomatsås. Konstig kombinationen men riktigt smarrigt, mycket godare än det låter! En annan rätt som jag läste om men tyvärr inte såg någonstans var ”hav och himmel”, kanin och fisk. Låter gott tycker jag som inte har några problem med att äta kanin… som jag för övrigt inte såg på någon meny så det är nog inte så vanligt.

När vi gick från restaurangen såg vi hur ägaren skyndade sig att sätta ut en skylt – där det stod att de stängde för siesta kl 17! Och vi som hade varit där nästan till kl 18… det förklarade kanske att vi var de enda gästerna… Vi fick lite dåligt samvete, men vi tröstade oss med att om kyparen verkligen hade velat gå hem så hade han väl inte frågat om vi ville ha kaffe på maten…

Sista kvällen ramlade vi in på en baskisk tapasrestaurang, där servitrisen bara kunde spanska och katalanska. Bara att skrapa fram spanskkunskaperna och använda kroppsspråket och fantasin! Som tur var skulle vi inte beställa från meny utan alla tapas stod framställda på disken (precis som i den ovan nämnda) och man plockade bara på sig det man ville ha. Största problemet var att begränsa sig, allt var helt gudomligt gott! Bland rätterna fanns en baskisk specialitet, ålyngel, de smakade faktiskt inte så mycket men hade konsistens ungefär som bläckfisk. Med jämna mellanrum kom det nya tapas från köket som kocken eller servitriserna bar runt bland borden och erbjöd gästerna. Ofta tog de slut innan de ens nådde bardisken, så gott såg det ut…

Som ni ser var alla tapas genomstungna av en tandpetare. När det var dags att betala räknade servitrisen helt enkelt ihop antalet tandpetare och multiplicerade med priset. Det fanns t o m två sorters tandpetare, så vissa tapas var lite dyrare. Dock var prisnivån behagligt låg, bara 1,5 euro per tapas! En rolig grej på just den här restaurangen var också de små låga glasen. Kan inte ha varit många dl som fick plats i dem… vilket störde Stefan mer än mig! 😉

Det ser bara ut som ett hål i väggen...

Om du kommer till Barcelona så satsa på riktiga tapasrestauranger, där du ser tapasrätterna och pekar eller själv tar vad du vill äta. Jag lovar att du får en matupplevelse utöver det vanliga! Och skulle något vara mindre gott är det ingen skada skedd – beställ bara en till av din favorit!

Skål!

Åh vad jag längtar tillbaka till Barcelona när jag återser alla bilder!

Katalanska

Här kommer ännu ett Barcelonainlägg – jag har haft dem halvfärdiga i datorn länge, men det kommer alltid nåt annat att skriva om. Men nu är det dags att få ut dem!

Som sann språknörd fascinerades jag av det katalanska språket när vi för två månader sen (att det redan är så länge sen!) var i Barcelona. Katalanska är, enligt min guidebok, en blandning av latin, spanska och medeltida franska. Jag har läst alla dessa språk på gymnasiet, men det är bara franska jag har fortsatt med och känner att jag behärskar. Dock märkte jag snart att guideboken verkade ha rätt i att man kan förstå katalanska om man kan spanska och franska; det ser verkligen ut som ett låtsatsspråk eller barnspråk, vissa ord ser precis ut som att man har hört ett ord på franska och sedan uttalat det på spanska. Några exempel;

• spanskans ”por favor” motsvaras av franskans ”s’il vous plait”, på katalanska heter det ”si us plau”
• spanjorerna säger ”gracias” och fransmännen ”merci”, katalanerna säger antingen ”graceis” eller ”merci”
• ”alla träden” heter ”tous les arbres” på franska, ”todos los arbols” på spanska och ”tots els arbres” på katalanska
• ”gör” heter ”hace” på spanska, ”fait” på franska och ”feu” på katalanska

Den här skylten hängde vi på hotelldörren när vi vill ha lugn och ro;

Som ni ser står det inte ”s’il vous plait” i den franska texten här…

… och den här när rummet kunde städas;

…men uttrycket ”si us plau” på katalanska motsvarar det på franska.

När jag åker till ett nytt land brukar jag alltid försöka lära mig några ord på språket som talas där. Jag har märkt att folk blir så glada och extra hjälpsamma om man säger ”hej” och ”tack” på deras språk, även om man i övrigt pratar engelska eller stapplar sig fram på något annat skolspråk. När jag var i Baskien för många år sen lärde jag mig till och med några ord på baskiska, och DET är ett konstigt språk! Bara massa x (som uttalas som ett sje-ljud långt bak i halsen) överallt och inga likheter över huvud taget med andra språk – språkforskare är faktiskt förbryllade över baskiskans avsaknad av släktingar och tror att det har invandrat med ett folk som sedan dött ut. Nu är det ju katalanska det här inlägget handlar om, men vissa likheter finns faktiskt mellan det och baskiska – inte så konstigt med tanke på den geografiska närheten kanske, även om de som sagt inte är besläktade – nämligen att även katalanskan har många x i orden. Ett exempel är ordet för tapas som heter pinxos och, så vitt jag har kunnat utröna, ska uttalas med sje-ljud i mitten.

Hur som helst, för mig som kan franska och lite spanska så var det snarare förvirrande med katalanskan; min skolspanska ville inte alls uppenbara sig när jag hela tiden blev påmind om franskan som ligger mycket närmare nuförtiden. Oftast klarade man sig ju också jättebra på engelska i en storstad som Barcelona, men på den sista restaurangen vi besökte, söndag kväll, talade servitrisen bara spanska och katalanska, och menyn fanns bara på katalanska… Då blev det till att använda kroppsspråk och de få ord som behagade dyka upp i huvudet! Peka och säga ”Que?” funkar, och när man då får svaret ”pesce” så räcker ju latinkunskaperna till att fatta att det är fisk… 🙂 Störande nog dök frasen ”Donde està?” upp i mitt huvud hela tiden, men eftersom det betyder ”Var är det” var det inte så användbart… 😉

Något som fascinerade mig var att katalanskan verkligen är med överallt; på gatuskyltar stod båda namnen, på reklamen stod det på både katalanska och spanska, som här på reklamen från H&M – samma som för tillfället gick här hemma;

Menyer var antingen tvåspråkiga (och då inte spanska/engelska som man kanske hade förväntat sig) eller bara på katalanska! I den botaniska trädgården var 95% av alla informationsskyltar bara på katalanska, jag hittade några på spanska men bara en enda på engelska… Växtnamnen stod förstås på latin, tur att jag har börjat lära mig växtnamnen på latin också! Det är något jag märker mer och mer att man har nytta av som trädgårdsintresserad, att kunna namnen på latin eller iaf ha ett hum om släktnamn osv. Vill man ta reda på mer om en växt man läser om i en utländsk bok eller ser i en utländsk park så är det så mycket enklare om man har det latinska namnet. Och genom att ha lite koll på familjerna kan man även gissa sig till hurdan en växt är eller vad det kan vara för sort, även om man inte känner igen namnet.

Den här söta skylten vänder sig till barn och handlar, så vitt jag kan uttyda, om hur olika växter har använts för sjukvård och magi.

En rolig detalj med katalanska är att de skriver en punkt mellan dubbelt ”ll” – det står inte ”illusion” utan il-lucion”. första gången jag såg det trodde jag det var någon som avstavade konstigt, men sedan såg jag det på flera ställen. Se tex den här skylten på olympiastadion; översta stycket är katalanska, och på sista och tredje sista raden från slutet finns ord med dubbla ”ll” med. Knepigt, eller hur?

Ett sista exempel på katalanska; vid övergångsställen fanns dessa varningstexter tryckta direkt på gatan. Jg förstår andemeningen, men lyckas inte helt dechiffrera texten. Nåt i stil med att 1 av 3 som dör i en ”övergångsolycka” har gått mot rött ljus gissar jag, men sista raden får jag helt enkelt inte ihop! Nån som kan hjälpa mig? En kvalificerad gissning?

Vad står det egentligen? Jag var nog nära att orsaka en olycka när jag stannade och läste istället för att gå över…

Barca-aa, Barca-aa…

På tal om den VM-feber som nu råder… På påskafton begick jag min debut i fotbollssammanhang, att titta på en match alltså. Och vilken debut sen; att se Barca vinna med 4-1 mot Atletico Bilbao, på ett fullsatt Camp Nou, var häftigt även för en totalt ointresserad person som jag själv. Utanför arenan fanns en affisch med vår egen Zlatan, där hans citat fanns på både katalanska och engelska (man får nog klicka upp bilderna för att kunna läsa det minsta);

Hand upp de som ärligt kan säga att de förstod den katalanska texten utan hjälp av den engelska? Nej jag tänkte väl det.

Barca är inget vanligt fotbollslag, det är närmast en livsstil… I souveniraffären kan man köpa allt från kläder till kortlekar och vinöppnare med lagets emblem på. Stefan köpte en halsduk och jag ett vykort med Zlatan… 🙂

Under matchen viftade fansen med flaggor av alla de slag – det fanns till och med en svensk flagga i ett hörn! Tyvärr skadade vår stolthet sig på uppvärmningen så vi fick inte se honom in action – men då Barca vann ganska lätt kanske han ändå hade fått vila.

Här har Barca just gjort mål

Jag är som sagt helt ointresserad av fotboll men det var ändå en mäktig upplevelse att sitta på Camp Nou tillsammans med nästan 100 000 fans. Stämningen gick nästan att ta på, och det var så enormt stort! Svårt att fånga på bild… Tack vare att ingen alkohol såldes var det trots folkmassan rätt lugnt, det var inget av den hätska stämning som man läser om man uppstå på tex svenska derbyn.

En bit in i andra halvlek började jag ändå tröttna lite och koncentrerade mig istället på publiken. Det var många barn på matchen och de flesta hade Barcahalsduk och/eller matchtröja, som de här två killarna som satt och kastade pappersflygplan av programmet på slutet – som deras pappa vek åt dem! 😀

Och den här lille sötnosen var klädd som en korsriddare i Barcas färger…

Om du besöker Barcelona så är nästan en match ett måste, lika spanskt som tapas!

Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

För några år sen läste jag boken Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Det var en av de bästa böckerna jag någonsin har läst, otroligt fängslande! I julklapp nu senast fick jag författarens nästa bok, Ängelns lek, och den var nästan lika bra den. Det handlar om David, en halvlyckad författare som drömmer om genombrottet. En dag blir han kontaktad av en förläggare som vill att han ska skriva en bok åt honom, men inte vilken bok som helst… Efter ett tag börjar David misstänka att något är skumt. När han börjar nysta i det förflutna händer mystiska saker och hans liv börjar alltmer likna de personer han försöker finna sanningen om. Allt går fel, han är olyckligt kär och någon verkar vara ute efter honom – eller är han bara paranoid?

Inget är som det verkar i den här berättelsen, precis när jag tror att jag har fattat hur saker och ting hänger ihop, vem som är ond och god, kommer en vändning och allt ställs på ända. Och en till. Och en till. Till slut är jag lika förvirrad som huvudpersonen själv. Även efter att jag har läst ut boken fortsätter historien att snurra i huvudet, den följer mig långt efteråt.

Historien utspelar sig precis som Vindens skugga i Barcelona, men inte det mysiga och pittoreska Barcelona man hör om i reseskildringar (och som jag själv besökte i påskas). Här är staden regnig och dyster, närmast olycksbådande, och den vilar på mörka hemligheter. En viktig roll i historien spelar en bokhandel (samma bokhandel som i Vindens skugga), men personerna i de två böckerna är inte desamma. Ännu en likhet mellan böckerna är att huvudpersonerna driver en egen undersökning och efterhand börjar bli alltmer lik den han undersöker eller letar efter.

Ruiz Zafón har ett fantastiskt språk och en sällsam förmåga att bygga upp spänning. Mot slutet kan jag visserligen känna att det blir lite väl många vändningar, och greppet med att länka samman historien och nutid känns igen väldigt mycket från den första boken till den andra. Samtidigt är det mycket det som ger historien sin charm, och författaren är ju inte ensam om att ha en distinkt stil som känns igen. Jag tyckte till exempel att Vindens skugga var bra mycket bättre än Da Vincikoden som kom samtidigt och som blev så omtalad. Ruiz Zafón förtjänar verkligen mer uppmärksamhet och lite av den hausse som Dan Brown fick! Faktum är att alla jag känner som har läst Vindens skugga tycker den var lika bra som jag, och jag har dessutom fått kommentarer i bokhandeln om hur bra den är alla gånger jag har köpt den – har nog gett den till tre personer hittills…

Jag rekommenderar verkligen både Vindens skugga och Ängelns lek, Vindens skugga får betyget 5 av 5 och Ängelns lek får 4 av 5 – egentligen mest för att det som gjorde den första så bra är lite för likt i den andra. Det vore intressant att höra om någon läser dem i omvänd ordning; känns då Ängelns lek ännu bättre? Jag vet att Helena har läst Vindens skugga, här kan ni läsa hennes recension av den. Jag håller med om allt men kan inte skriva en egen recension 5 år efter att jag har läst den. Hmm, börjar kanske bli dags att läsa om den… 🙂

Some years ago I read a book called Shadow of the wind by the Spanish author Carlos Ruiz Zafón. I absolutely loved it, and this Christmas I got the next book by the same author; Play of the Angel. Both stories take place in Barcelona, however a grey and loomy one, and one of the main themes is a book shop. David, a not so successful author, experiences mysterious things and starts his own investigation to find out more about the history. Soon he realises that someone’s after him – or is he only paranoid?

There are many turns in this story, so many that after a while I am as confused as the main character. The story really gets me and follows me for a long time afterwards – just like the first book did. Somtimes I feel, though, that there are even too many turns to it, or rather that it’s a bit too similar to the first one. However, this is what makes the story so great and Ruiz Zafón is hardly the only author with his own unique style. I actually liked these books much more than The Da Vinci code which came at about the same time. I give Shadow of the wind 5 out of 5 and Play of the Angel 4 – actually most since it’s so similar, so maybe if you read it in the reverse order you’ll think different!

Barcelona del 3 – Parc Guëll

Äntligen ett nytt Barcelonainlägg! När jag väl börjar titta på bilder från resan är det svårt att välja, eller snarare välja bort. Här kommer i alla fall lite bilder från Parc Guëll, en av resans höjdpunkter. Gaudí designade parken för sin mecenat Don Eusebi Guëll, som drömde om en trädgårdsstad i engelsk stil. Tyvärr bar sig inte projektet ekonomiskt och staden tog över parken 1923.

Parc Guëll är fylld av de mest fantastiska hus – de ser ut som sagohus, som pepparkakshus eller något ur Smurfbyn… Det är nästan svårt att tänka sig att folk faktiskt skulle bo i de här!

Vacker mosaik finns överallt och parken är också full av växter, även dem planerade av Gaudí för att se ”lagom” oplanerat ut.

Notera den blommande rosmarinbusken och det vackra körsbärsträdet (tror jag det är) i full blom!

Parc Guëll is an amazing parc in Barcelona, full of beautiful architecture and mosaice; it’s almost hard to imagine that these gingerbread houses were actually designed for people to live in! There are also lots of beautiful flowers, as the cherry and rosemary in bloom.

Barcelona… del två – arkitektur

Barcelona har en fantastisk arkitektur, framförallt vimlar det av modernista, jugend eller art nouveau som det också kallas.

I stadsdelen L’Eixample, som betyder utvidgningen på katalanska, finns många vackra hus. Tre av dem sticker ut särskilt och bildar Manzana de Discordia, oenighetens kvarter; det kallas så eftersom det är tre olika arkitekter som har ritat dem och eftersom de är så olika. Det första är Casa Lléo- Morera av Lluís Domenèch i Montaner som är en romantisk dröm med tornspira, smyckade balkonger och änglastatyer.

Lite längre upp på gatan Passeig de Gràcia ligger Casa Amatller, ritat av Josep Puig i Cadafalch för en chokladfabrikant. Visst är huset fint på utsidan, men det är insidan som verkligen är värt en titt; längs pelarna finns statyer på djur som tillverkar choklad – jättesöta!

Det tredje och mest spektakulära av husen är Casa Batlló av Gaudí himself, inspirerat av sägnen om stadens skyddshelgon Sant Jordi eller St Göran och draken. Fasaden och taket symboliserar drakens rygg och svans, balkongerna liknar gulnade ben från hans offer och skorstenens kors symboliserar St Görans svärd som dödar draken.

Visst liknar huset en drake?

Ytterligare ett av Gaudís hus, som låg nära vårt hotell, är Casa Milà eller la Pedrera (stenbrottet) som det kallas pga all kalksten som användes till det. Huset sticker verkligen ut med sina böljande (återigen böljande; det är mycket som böljar på Gaudís byggnader) balkonger och de vackra arbetade smidesstaketen. Tänk att få bo i det här! Innanför balkongerna döljer sig numera ”vanliga” lägenheter – undrar vad de kostar…

Den främsta symbolen för Barcelona och Gaudís geni – som kanske gränsade till storhetsvansinne? – är väl den enorma och fortfarande oavslutade kyrkan La Sagrada Familia. Efter att ha byggt på den i nästan 50 år dog Gaudí tragiskt 1926, överkörd av en spårvagn. Arbetet avbröts men återupptogs igen i mitten av 1900-talet och pågår fortfarande – frågan dock är om den någonsin blir klar, inte alla tycker att det är värt att lägga mer pengar på. Oavslutad som den är så är det ändå imponerande och vacker, tycker jag – synd bara att stora delar av den skymdes av byggplast och byggställningar! Det vore kanske bättre att låta den vara som den är, den är ju redan en av de absolut största ”måstena” för en turist i Barcelona.

En av resans höjdpunkter var Parc Guëll, men det får ni vänta på tills efter helgen, i temat parker.

Nu åker jag snart till Stockholm för att gå på trädgårdsmässa; få massa inspiration, träffa likasinnade galningar från hela landet och kanske köpa med mig ett och annat hem till trädgården… 🙂 Lär bli blogginlägg om det också, men med lite fördröjning – jag sover hos goda vänner och både bör och vill ju förstås umgås lite med dem också, inte sitta böjd över datorn så fort jag kommer hem… 😉

Barcelona… del 1

Barcelona… Jag vet inte var jag ska börja… Med de fantastiska husen, den underbara maten, det trevliga prisläget? Vårt lite för dyra, väldigt fina hotell med världens bästa frukost, taxichaufförerna som körde som galningar utan bilbälte, eller kanske katalanskan, detta ”hitte-på-språk” som är en osannolik blandning av franska och spanska?

Hmm, jag börjar väl berätta så får vi se var vi hamnar… Vi landade på Girona Airport 23.40 natten till skärtorsdag och tog flygbussen till Barcelona. Där hittade vi snabbt en taxi som tog oss till hotellet. Vilken färd genom staden! Inget bilbälte (på chauffören alltså, vi hade förstås på oss), galen hastighet rakt genom alla rödljus… Det var ju ingen trafik så det gick bra, men jag vill helst inte tänka på vad som hade hänt om någon hade fått för sig att korsa gatan på ett övergångställe… Väl framme på hotellet checkade vi in och fick vårt nyckelkort av den mycket trevliga nattportiern som inte med en min visade om han var ovan vid gäster som anländer två på natten. Rummet uppfyllde alla våra förväntningar, det fanns tom badrockar och ett litet badrumsset med kam, tandborste och skoputs! Vi stupade  snart i säng och sov sött med storstadens lovande brus utanför fönstret.

På torsdagen började vi med frukost i hotellmatsalen, och vilken frukost sen! Den hade allt man kan önska sig; äggröra med korv, bacon och grönsaksröra, tre sorters bröd att rosta, flingor (flera sorter) och mjölk (vanlig, lätt- och soja-), lufttorkad skinka, ostar, korvar, laxskivor, marmelader, massa färsk frukt, färskpressade juicer… Förstås även sötsaker som croissanter. Dessutom gott kaffe och te i små minikannor att ta med till bordet! (Ibland är jag lättimponerad, jag vet) En perfekt början på dagen!

Vi hade hört att Barcelonas turistbussar var ett bra sätt att få en överblick av staden så vi köpte varsitt tvådagarskort och hoppade på en buss vid Plaça Catalunya. Senare upptäckte vi att det fanns två bussbolag med delvis samma rutter, men då hade vi redan köpt vårt kort så vi lät bli att riskera grämelse genom att kolla vilket som verkade bäst. Istället konstaterade vi att den andra bussen såg ganska töntig ut och att alla coola turister säkert åker med samma som vi. 😉

Nä hör ni, om jag fortsätter i den här takten tar det ju en evighet att berätta hela resan, och jag vill ju visa bilder också… Jag hoppar över till teman istället; arkitekturen, maten, parker, språk och kanske ett övrigt-tema också (om jag har bilder/berättelser kvar). Här nedan följer tema ett; Barcelonas arkitektur, Gaudí och övriga modernistas.

Barcelona med två ord…

… Älskar’t! 😀

Heeelt fantastisk stad. Längtar redan tillbaka! Ska skriva mer när intrycken är lite mer sorterade… och när jag har sovit lite… och lagt in bilder i datorn… Snart hoppas jag att det blir!Tack för alla kommentarer på förra inlägget!

PS Katalanska – vilket roligt språk! Verkligen en blandning mellan franska och spanska, lika förvirrande som fascinerande… Skriver snart mer om det också!

Barcelona – I’m lovin it! Already longing to get back, I’ll write more as soon as I’ve got my pictures and memories a bit sorted and a bit of sleep… hopefully soon! Oh, and Catalan – what fun language! A mixture of French and Spanish – confusing and fascinating…

Jag (hjärta) bokrea!

Ok, visserligen blir det lite gratisreklam när jag använder samma slogan som en stor bokbutikskedja (har dessutom redigerat nu så det är rätt, lade visst till en anglicism där ;)), men jag älskar verkligen bokrean! När jag var student brukade jag åka in på natten när de öppnar, förra året gick jag lite före jobbet men idag gick jag dit först efter jobbet. Det är alltid kul men det är en särskild känsla att vara där antingen mitt i natten eller tidigt på morgonen! En känsla av att vara lite utvald, en speciell sort, man möter varandras blickar över bokhögarna och ler i samförstånd – vad vi är tokiga och liksom härliga! Skyndar sig att ta det sista exemplaret av en viss bok. Bläddrar i en man funderar på att köpa, väger i handen, funderar över om det kan vara motiverat med ännu en sådan bok, för den är ju inte precis likadan som de man redan har hemma… Tar upp den tummade katalogen med alla hundöron och förkryssningar, jämför priser, väger besväret med att gå till en annan butik och risken att den är slut där, mot besparingen på några tior. Myser i kön med sina fynd hårt i famnen. Underbart!

Jag köpte tre trädgårdsböcker, alla på Åhléns faktiskt (faktiskt eftersom jag inte riktigt har vant mig vid att de har så stort sortiment, tänker liksom fortfarande att det ”borde” vara mindre där än i de ”riktiga” bokaffärerna); Feng Shui i trädgården, Zetas trädgård (om trädgården i Kungens kurva i Stockholm) och Naturlig trädgård. Började läsa om feng shui redan på vagnen hem och är nu helt såld! Jaha, så det är bra med en öppen yta framför huset, vad bra, då behöver jag ju inte störa mig på gräsmattan längre (jag vill ju hellre ha blommor, hehe). Hmm, draken och ormen, vi behöver nog häckar på sidorna… Var kan det passa med vatten i trädgården – en bäck från väster till öster är nog lite övermaga även för mig men ett vattenblänk i form av en regntunna eller en zinkhink skulle man ju kunna få till… Och så vidare. Jag föreslog till och med för S att vi skulle möblera om i vardagsrummet så att soffan inte står halvvägs ut i rummet, det känns som att chi stannar upp när man kommer in i rummet bakom ryggen på den som sitter i soffan, men fick ge mig med tanke på alla sladdar som skulle behöva dras om… 😉

Dessutom köpte jag en resehandbok till Barcelona, inför vår påskresa dit. Satt och bläddrade i den och blev verkligen sugen på att åka dit! Visste ni förresten att katalanska (Barcelona ligger ju i Katalonien) är en blandning av spanska, latin och medeltida franska? Hade jag ingen aning om… Enligt guideboken ska man kunna hantera katalanska om man kan franska, och jag har ju läst både spanska och latin också, så det borde kanske gå att hanka sig fram… Det svåra är väl uttalet, massa sje-ljud… Jag får återkomma med rapport när vi har varit där! 😀

Skönlitteratur köper jag nästan aldrig, jag läser så snabbt och läser sällan om böcker så det känns inte lika värt det som facklitteratur. Brukar låna av kompisar och så får vi alltid en del i julklapp och till födelsedagar så det finns alltid en hög på nattduksbordet… Fast jag hade tänkt köpa Bitterfittan, men den var redan slut! 😦

Har ni fyndat nåt på bokrean? Brukar ni gå dit?

Today they finally started, the yearly sales of books in Sweden. I’m loving it! I bought three books on gardening, among them one on Feng shui, and a guide book to Barcelone, where we’re going in April.